Räkbåten var bokad från Tallmo, en självklarhet för oss när vi är i Stockholm på sommaren. En helkväll i skärgården me räkor(obegränsat), procent, dans, live musik med andra ord "total semester" Lika självklart för barn som vuxna;)
Men mellan bilfunderingarna & räkfrossan så checka vi in på Scandic i Alvik och skåla in semestern me ett glas champange, liten stressigt blev he ju. Sen tunnelbanan till slussen, där båten avgick. Jag hade tage fel på en hel timma så vi fick sitt å mysa en bra stund innan he var dax å kliv på. Man få dock gå ombord en timme före avgång så man hinn äta gode innan den lämnar kajen, för att sen fortsätt å äta;)
Direkt vi lämnar kajen så är he standard att ta sig en titt över slussen och övriga skärgården, ungarnan hoppar å jublar när dom ser Gröna lund, som är inbokad följande dag. Men jag bara njuter av allt de vackra i stärsta allmänhet;)
Äntligen framme till skärgårdsön där båten lägger till och de blir dans på bryggan eller på däck. Man får ta sig en promenad medans mörkret sakta men säkert blir allt intnsivare och besättningen städar av borden och dukar upp till ostbricka på väg tillbax till city.
Dagens ungdom dug ju int till "styrdans" men mågen hadd inge val och han gjord he vä bravur. Han sa tidigare på dagen "ALDRIG" när ja sa att he bara va till å dans. He finns inge rätt eller fel bara man rör nalta på bena så gå he fin, fint;) Jag var riktigt imponerad, döttrarna ännu mer. Eller rättare sagt så hadd dom helvetes roligt. Men Evve & Maggan var riktigt feg. Jag fick doch dans både vä gubben och mågen så jag trivdes. Sen ville dom hellre fota elände, vilket var helt ok för mig;)
Väl framme vid slussen så tog vi en promenad genom gamla stan, upp till Sergelstorg, där vi tog tunnelbanan till Alvik igen.
Men stämningen blev djävligt märklig när vi kom ner till "plattan" Där brann ljus och de var en drös me blommor. De var dit människor vallfärdat några dar tidigare för att hedra dom drabbade i norge efter terrorist attacken. Folk kom lite då å då för att visa sitt "deltagande" i de ofattbara. Själv så stod vi bara tyst tillsammans, mysko känsla. Hur trevligt man än har så hinn verkligheten alltid i kapp en, Fru Tallmo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar