Som sagt så är världen gode liten. Jag var på utbildning på Sunderby folkhögskola och mötte min kusin, som var på samma utbildning,från Haparanda. Vi ha int träffats många gånger pga att pappa var adopterad och jag vänta rätt läng innan jag tog mod till mig och kontakta hon. Men hur stor är sannolikheten att mötas just där och då????
Utbildningen var vid flera tillfällen och vi lyckades pricka in exakt samma dag:) Sen så är he bara vissa arbetsområden i kommunen som får åka på "Koh i noor" och vi jobbar båda på ett grupp boende för utvecklingsstörda, helt otroligt.
Ibland ha ja en känsla om att "blod är tjockare än vatten" Vi ha int träffats mycke alls, men vi träffs så känns he som vi vare bästa polare hela livet. Kan ju åxå va person kemin i största allmänhet. Hon tar mig för den jag är och kan se mina mindre bra egenskaer som sanslöst humoristiska. I hennes sällskap så känn ja me definitivt int som "Miss Understood" Fru Tallmo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar