Mina närmaste vet att jag är rätt virrig, vilket bli väldigt påtagligt när jag stressar runt tex på IKEA. Föle man vä jag kan ALLT hända och då mena jag ALLT. Själv så gick jag av nattskifte och Patrik hämta upp mig. Tyvärr så hade jag en febrig dotter i baksätet. Nåja, he språlla ju vars hon sov/ligg och är sjuk OCH "Vi skull ju ändå int ha så mycke" Men i min värld så finns he inge som het "lite eller lagom"
De första som jag såg när jag kom in var min blivande köksö/bord, och när vi äntligenligen ska byta kök så är ju inget omöjligt=)
Allt gick som på räls, tills vi skull böre pack in alla grejor, EVVE FICK INT PLATS. Jag vägra i sten att erkänn att "he var min jättesnygga, långa & breda spegel" som int fick plats;)
Men he slute lik föbannat vä att alla tre fick sitt i fram säte, HELA VÄGEN FRÅN HAPARANDA TILL ARVIDSJAUR. Nåja, i gott sällskap funkar de mesta. Men sätena var maxade fram både rygg och sits, så he va otroligt skönt att sträcka på benen när vi skull in till Tant Bergvall och leverera hennes "beställning"
Jag skratta åt sånna här dilemman något kopiöst, lite sjuk humor. Men alla situationer som gå åt helvete, bruk ja tänk på Euskefeurat "de går åt helvete i alla fall" Situationen bli ju int nå trevligare om jag får sinne. Måst tillägg att jag upprepa Kaj Polakks standard fras många gånger efter vägen!! Kan jag välja gjädje just nu, kan jag välja glädje just nu, kan jag nälja glädje just nu????? Och kom fram att HE KUND JA=) TILL RÅGA PÅ ALLT SÅ FICK PATRIK TRCK IGEN DÖRRN, EVVES RUUUUUUUMPA TOG EMOT, Fru Tallmo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar