JAG HADD TÄNKT LÄMMEN MINA "KRÄMPER" BAKOM MIG, MEN ÄR MAN SJUK SÅ ÄR MAN. TUPPA PÅ LANDSVÄGEN IDAG

Ja, va ska man säga???? Life suck:s, int hela men en hel del. Jag hadd seriöst börja våga tro på en positivare framtid, men efter veckans promenader, UTAN STAVAR, så tuppa jag av på väg till min vän i Sjöträsk, IDAG.  Veckan börje me att Jag & Susann tog en prommis till Patrik & Evve i Julträsk, gick , nästan, som på räls. Berätta dock int för min vän att hemvägen var jobbig, lite uppför hela vägen, dit gick bättre. MEN SÅG INGET KONSTIGT, FÖRSTA PROMENADEN FÖR ATT "FÅ UPP FLÅSE" PÅ MÅNADER. Så jag tog en lång promenad till Sjöis i förr går, tur & retur, 1,2 mil, lätt som en plätt. Hadd en vilo dag å idag var he som å gå "in i en stenvägg" Jag känd direkt att he int var "samma krafter" som för 2 daga sen, men man ska ju träna så jag pinna på. Låg mitta vägen när nå testförare kom sladdandes, skull ring ambulans, försökt få dom å förstå att jag hadd ordnat med skjuts. Men he känndes tydligt att krafterna i armarna å övriga kroppen "tog stryk"av att jag höll upp i & över bröst höjd. Hadd ändå en whilo dag emellan. UPP SOM EN SOL & NER SOM EN PANNKAKA :( Men nu är int "locket på" vad som drabba mig sista tiden, dock int i detta inlägg.

Mågen kom å hämte mig å vi satt å surra lite me Micke, som montera IKEA kök, hjärtats slag blev lugnare & lugnare & jag var så förbannat besviken på mig själv, trodde jag än jag är. Viljan finns, MEN INT ORK HELVETE :( Ringd min vän Susann som jag ville fara å häls på, Patrik skjutse me & där blev jag intvingad mat, surr sen så gick vi "Renvallen runt" Känndes tryggt att ha nån me sig. Jag fick klippa upp mina nya skoterskor, pga svullna ben (hjärtsvikt)

Mitt delmål, i början av veckan var att få åt teck byxen, utan hängsler å bälte, fattades ca 1½ dessi (GRÄNSEN TILL 2 DECIMETER) Visa opp he för dom närmsta, dvs "delmål 1"

 

Idag, 3 dar senare så får jag åt dom smärt fritt, är he vätska eller fett som försvunne???? Jag vill påstå vätska, orken håll å ta slut, blir skakig å få nå blockeringar i hjärnan, totalt vimsig å skakig. Jag vet knappt vars jag är, när anfallen kommer.

 

Men nu ska inlägget va i positiv anda med gott sällakap av Susann & 3 vovvar, en ville jag ta vä hem, låna. Blev ett nej, men jag ge me int i första tage ;) Ps!!! Renvallen är en makalöst mysig by.

Susann vill int va på bild, söt som hon är, men bak ändan hann jag fota & han är ju som min "rätt svår att missa" Enligt min läkare Roger Carlsson "rent utav omöjligt"

Jag blev litte nervös när jag såg skylten på en privat väg, före en bro, 4,5ton, Jag å susann var jag int så orolig över, men nui sk baxe me veta att dom är "lönn tung" Eller så int ;)

Dagarna bli int alltid som man tänkt sig, detta var en sån/Fru Tallmo