Jag har sakta men säkert börja tänka å lägga ner lite extra tankar på dom som fattas mig i själ och hjärta, släkt, vänner & bekanta. Å va märklig en vänskap kan va???? Man ha int träffats/setts på månader/år men när man likka träffis så "tar man vid där man sluta" Där har man den "true friends" Men har insett & börja förstå att "mina vänner" int ha nån mer "uppsökande verksamhet" än jag. Vilket innebär att man får plocka fram goda minnen, STORA som små & göra nå vettigt av dom=) Sen så ha jag vare me om att få "kalla handen" när jag tagit kontakt, vilket är helt OK (fast he int känns så kul just då) För jag ha kanske int "samma minnen" som min vän/bekant, kan ha sårat utan vetskap. Jag tänk mycke på "svunna tider" för jag tror nämligen inte att själen åldras, förutom att man faktiskt tänk nalta annorlunda. Mycke vill jag ha osagt eller ogjort, önskar bara att folk int var så långsint. Man ska ju int förglömma att man nog allt "mognar med åren" Så kära vänner, ge mig en chans, för "jag är int den jag var i går eller för nått år sen"
Bara några tankar från lilla jag/ Fru Tallmo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar