fredag 12 juli 2013

ÅÅÅÅÅ VAD JAG/VI SAKNAT VÅRA (MICKES KUSIN) VÄNNER I TRÅNGFORS, BODEN

 
He händ nå här i live & inget bli som man tänkt sig, eller så tänkt man int alls??? Nåja, att älta å gräva i de förflutna bruk int leda särskilt långt, för då är man ofta tillbax där "he sluta sist" där  bagateller, missförstånd och alldeles för många hårda ord blev sagda. Visst är he märkligt de här med vänner????? Vissa ha man int träffa på flera år men he känns som "man tar vid där man sluta sist" DE POSITIVA!!! Sen så återträffa man visssa och he känns int bekvämt för 5 öre. De jobbiga är att" känslan" vet man int förän man träffas eller efteråt. För att ta reda på känslan så måste man ibland våga sträcka ut handen, kan int annat än att få ett nej, men då vet man. Jag gjorde en sån grej i går när jag & Evelina var på väg hem från Sunderbyn, bilen gick som på "auto pilot" Vi vald att kör över Boden, som jag aldrig gör, och väl framme så kom jag å tänka på Mickes kusin Stefan men familj. Evelina ville se var dom bodd, fick en tår i ögat när hon sa att hon int skull känna igen sig, vi som umgåtts så mycke. Jag kund ju int bara kör förbi, känd jag starkt, he va bara ta tjuren i hornen å hoppa ur bilen å knacka på. VÄRLDENS PINSAMMASTE MAMMA, IGEN!!!! Nåja, ångra inte de för en sekund, int Evelina heller, som var blört i ögonen efter et jätte kram av Jesper, som hon saknat så, men Elvira är icke att förglömma, min lilla skyddsängel när jag och mitt hjärta mådd som sämst. Men de läskigaste av allt var ju att även dom vuxit.VAD VI HAR SAKNAT DOM!!!
Jesper visar att han har full koll på sin hund, Trigger. Riktigt imponerad, FAKTISKT =)
 Jeppe visa sin nya vovve, Trigger och fixa snabbt kaffe, ordning på pojken =) Sen kom mamma Tessan hem, lite pirr, var ju några år sen sist & jag kund int hålla tillbax tårarna, Maria mespropp ;) Så synd bara att int Stefan var hemma, han ha vare mer som en bror för micke ä en kusin. Men de bästa av allt var , MIN KÄNSLA, att de int var nå krystat allt kändes nästan som igår. Jag var då mig själv på en gång, å skull villla sitt i timmar å höra vad vi missat av deras liv. Nåja,  den som lever får se men som sagt ångrar inte en sekund att vi tuffa till oss å knacka på dörrn.
En helt perfekt dag i mitt struliga liv/ Fru Tallmo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar