SISTA NATTEN MED MIN ABSOLUT BÄSTA VÄN. IBLAND MÅST MAN TA BESLUT & FULLFÖLJA DOM I SIN EGEN SORG & ENSAMHET

Egentligen skull dagens blogg inlägg handla om vuxna människor som är satans otrevlig och falska. Sånna som "tror" att dom är raka och "skiter" i andras liv men uppenbarligen stör sig och visar de på ett förbannat uselt och ouppfostrat sätt. Ibland måst man va profitionell, MEN JAG TA INT SKIT AV NÅN I FORTSÄTTNINGEN. Raka rör är min grej, inte gå runt å "kolla" andra eller "snacka ihop sig" med nån annan, barn fasoner. Pikar är bland de fulaste som finns, nån kan bete sig som ett jävla svin och sen bara stå som ett frågetecken när man konfronterar. MEN JAG ÄR EN MÄNNISKOKÄNNARE, VET VAR JAG HAR "ER" Värst me tex pikar är att de int gå att försvara sig mot dom. MEN JUST NU HATAR JAG HANDLINGAR SOM ANDRA GÖR SÅ JAG TAPPAR FOCUS PÅ DE VIKTIGA HÄR I LIVE, NÄMLIGEN MINA NÄRA & KÄRA.

Jag trodde aldrig att jag skull få uppleva att äga en hund pga min allergi, men efter många veckors snörvlande så börja jag tåla honom mer & mer. Han ha nå vare mer som en sällskapshund som lega å grisa med mig i soffan & sängen, allti försvarat mig & vare på min sida. Större tröstar kompis kan jag aldrig få, OCH DÅ MENA JAG ALDRIG.

Han accepterade båda valparna vi köpte, men har alltid vare människan mer trogen. Vi köpt han i andra hand & han hade int haft he bra där, så de bär jag med mig "att han har levt bra sista åren med oss:(

Kan lungt påstå att de var jag och Margareta som stod Buster närmast. Han tydde sig mest till oss och vi lät honom ha sina friheter när vi var hemma me han själv. Hoppas att hon förstår mitt beslut i morgon och att hon int "bara hatar mig"

Buster har aldrig "tage plats" han har tryggt lega på köksgolve och vi ha vare en hel tomtearmee som sprunge över han:)

Tårarna vill aldrig sluta rinna när jag sitter uppe själv. Buster är sjuk, har fått en knöl/inflammation som tyvärr inte kan botas. Han har fått de starkaste medicin som finns i detta läge, vilket vi vet. Men frågan är, har vi fattat de????? Kan bara hoppas på familjens stöd i morgon när jag kommer hem utan Buster, jag kommer inte att va kontaktbar. Men ska va hos honom hela tiden tills han somnat in. Micke vill "ut och jaga med honom" Men de lär han märka imorgon att de är försent:( JAG KÄNNER ATT JAG INT HA NÅN ATT PRATA MED, MEN BESLUTET ÄR MITT OCH DE STÅR FAST, MEN SATAN VA JOBBIGT DE SKA VA, ENSAM.