TANKAR OM LIVET, MOR & FAR, SYSTRAR, SYSKON BARN & KUSIN

He är så lätt att ödsla energi å tårar på dom döda, visst är saknaden stor, men varför int ängna lite mer åt dom faktiskt är kvar i livet???? Har en underbar mamma som jag älskar överallt annat. Hon är nog en av dom snällaste personerna som finns. Har alltid fått höra "att jag är sååå lik min pappa" vilket visst stämmer. Men ju äldre jag blir så känner jag att jag är väldigt lik mor min. Man kan va lik vem som helst, men faktiskt välja ut dom delar som man vill ha. Dvs, jag kan välja vem jag vill vara!! Kanske låter märkligt, men he finns inga undanflykter som att "ta mig för den jag är, annars få he va" Var iställe ödmjuk inför livet och ta ansvar. Mamma jag älskar dig. Välkommen hem från Thailand!!

När vårsolen börjar skymta så kommer saknader efter pappa som ett slag i mellangärdet. Saknaden är så stark, känn me aldrig så nära han som just denhär årstiden. Naturligtvis så är he Vuoggatjolme som jag känn me som närmast, nästan som att han finns me mig. Vill köra samma leder vi kört, klättrat i samma fjälltoppar vi testat ALLA gränser på, ta den där the kasken som värmd så bra efter en heldag på fjälle, inte fiska utan störa dom som står å ryck i en lina utan resultat(men som ändå finner ro i de, vilket varken jag eller pappa gjord) Mamma har husvagns platsen kvar, min yngsta syster har fått en på samma parkering, me like. En av dom högsta drömmarna ja har är att alla vi 3 systrar ska få förenas där en vacker dag å bara mysa med våra familjer i varsin husvagn. För de är där vi vuxe upp en stor del av vårat liv. Sen må våra familjer "se ut hur som hälst"

Jag skull ljug om ja skull säg att jag och mina syskon förvaltar våran "vänskap" väl. Men de kan alltid bli bättre och jag älskar dom av hela mitt hjärta. Min önskan och förhoppning är att vi skärper oss och ta vara på de enkla. Ingen "har tid" Men man har alltid tid för något man vill göra, gäller naturligtvis mig lika mycke. Kram Ida & Anna, stora syster älskar er!!

Sen så var pappa adopterad å jag hittade en kusin efter livets väg, ha int träffats mycke,men vi fann varann direkt. Hon är som en syster för mig, tar mig för den jag är, trots att jag är som jag är. Jag är inge bra att hålla kontakten, men hon är en sån som jag vet finns där. Vi behöv int ha kontakt, ständigt,en vänskap & närhet som är svår att förklara. Älskar dig Ulrica!!

Men nu är he dax att inta horizontal läge, en dag i morgon me. Ska faktiskt hälsa på min yngsta syster, längtar. Å sötaste Elvira, som jag är moster åt,men som måst sluta va blyg för mig(ibland vettskrämd) Eller är de en riktigt smart tjej;) Nåja, måst ta me i kragen så hon får lära känna skatan, som bara bor 600 meter bort / Fru Tallmo