Man ta alltid me sig alldeles för mycke skrot, som aldrig behövs och mat som aldrig äts upp, men de är lite av grejen, ska va så. Den här helgen me mamma va inplanerad sen länge och meningen var att jag skull fara upp själv, men Evve & Patrik hakade på. Patrik har packat och förberett hela veckan. Jag inser nu att jag vare sjuk länge, totalt orkes lös. Har fått nå märkliga mag kramper/attacker/anfall sista veckorna, feber som kommer och går, ont när jag kissar å åt njurarna. Så ont att jag nästan tuppar av, kallsvettas och fryser omvartannat. Men icke uppsökt läkaren!!! De var bland de första pappa lärd mig "far inte å sjukan för DÅ bli du sjuk" Övervägde att vara hemma, men ville int svika mågen som förberett ALLT. Han lämnar över plog jouren till Micke när han kommer hem. Maggan väljer att stanna hemma med pappa, som vanligt;) Han ha ju ändå vare borta i 2 veckor. Själv så var jag rädd att få nästa attack opp i fjälle, vilket hände:( Patrik & Evve skjutsade upp mig på jouren i Arjeplog, Lördag natt. Patrik hade en "kom i håg lapp" som han betade av eftersom.
ÄÄÄÄntligen på väg, bilen så full att vi knappt rymdes själv. Men lite stressad var vi ju för vi skull förbi bästaste mamma i Arjeplog på Yxvägen och slå följe me hon upp til Vuogga. Sen så var ju vädre så kanon att vi ville hinna ut en sväng opp i fjälle, eftersom he hadd lovats sämre väder Lördag & Söndag. Men blev hos mor ett tag, huset som pappa byggt, många minnen bli he ju. Bla så sitt en bonad på väggen som jag broderat åt mamma & Pappa nåt år innan han dog. Texten berörde extra mycke den här gången, me tanke på att nu sitt hon själv och he var ju int så man tänkt när man gjorde den.
Ha de bäst, Fru Tallmo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar