VUOGGATJOLME TILL HELGEN, MÅNGA TANKAR BLI HE JU

Åh, va jag saknar min älskade pappa. Nu laddar jag för en helg i Vuoggatjolme med Mamma, Patrik & Evve. Micke har plog jouren och Maggan vill verkligen int lämna han ensam när han vare bort på jobb i 2 veckor. Men jag längta enormt mycke efter att få andas in lite fjäll luft och tok kör skoter. Som jag nämnt tidigare så känns pappa aldrig så "nära" som just i Vuogga.

Jag har alltid fått höra att "jag är sååå lik min far" både i positiv & negativ bemärkelse. Beroende på vem som sagt de och situationen så har jag reagerat väldigt olika.  MEN IDAG SÅ ÄR JAG EN VUXEN KVINNA SOM MED STOLTHET KAN SÄGA "JA, JAG ÄR LIK ANDERS JONASSON & ÄR STOLT ÖVER DE"  Han hade sina bra och dåliga sidor, som oss alla,och eftersom man väljer lite hur och vem man vill va så FÖRSÖKER jag att ta tillvara på de bästa.

Han var en otroligt orolig själ med mycke ouppklarat i sitt liv. Han var adopterad & valde många gånger att leva i nåt slags ”ingemansland” Han tyckte sig int riktigt passa in nån stans, förutom sitt jobb så klart. Skulle så villa att alla runt omkring honom fick lära känna honom som jag, mamma och mina älskade systrar gjorde. Han var otroligt skör & känslosam, man ska aldrig dömma katten eftr håret. Han älskade sin mamma & pappa och allt runtomkring dom. Men sen så undrade han han alltid ”vad de var för fel på honom” eftersom hans bioligiska mor int ville ha honom kvar. Oj, så många tårar man sett falla från hans kinder gm åren.

Här är en perfect bild på hur pappa såg ur när han grubblade, inte mådde riktigt bra:(

Han har varit rå men hjärtlig, jag har vuxit upp i ett kärleksfullt hem med allt vad det innebär. Däremot så har han alltid vare noga med att göra en plattform som bygger på att vi, systrar ska klara oss själv gm livets alla hårda prövningar. Han ville gärna guida oss på den väg vi skulle gå, ibland lite "för" mycket. Han ville nämligen att de skull gå bra för oss DEN DAGEN HAN INT LÄNGRE FANNS HÄR FÖR ATT STÖTTA OSS.

Jag skulle så villa att han fick se oss nu, se vilket "bra jobb" han och min älskade mor gjort. Min familj har han vare med och sett växa fram. Men mina systrar fick int samma förmån som jag & dom har kämpat så och han skull va mega stolt över dom. Kan väldigt ofta känna lite skuld över att jag fick så mycke mer tid me pappa. Han hann tom va me på vårat brölopp, för 10 år sen, men dog bara 4 år senare. MEN HAN VAR DÄR!! Glad över att vi köpt stugan i Gransele, känns kom han har vare me "hela vägen" Dom viktigaste ögonblicken i livet kan ja int ens föreställa mig känslan att INTE få dela me nån  av sina föräldrar. MEN JAG ÄR ÖVERTYGAD ATT HAN "SER" OCH FÖLJER DERAS LIV, NÖJD, BARA FRÅN ENN ANNAN PLATS!!

Ida & Anna, sista julen med pappa i Tallmo. Tänk om vi visst att han int skull finnas bland oss 3 dagar senare:(

 IDA, köpte hus i Arjeplog, vilket var viktigt för Jonasson, man ska äga sin bostad själv och "betala till sig själv"  Jag är jätte stolt över henne som köpte huset som singel och int fega de minsta:) Nu har hon träffat en karl som jobbar och sliter & till på köpe valt att flytta till Arjeplog för kärlekens skull. Erik delar samma värderingar och intressen som min far, både båt, skoter och ordning och reda. Även dom "har blivit med husvagn" Står i Örnvik, där han har sina nära och kära. Men min förhoppning är att vi alla, en dag, ska ha husvagnarna i Vuogga och kunna "börja våran resa där" De tro jag våran mamma skull uppskatta oerhört mycke. Ida blev lärare, precis som pappa ville och önskade.

 ANNA, har även hon hunnit med en hel del. Bildat familj med Fredrik, som verkligen gått "livets hårda skola" Dom har fått barn, världens sötaste Elvira som just börjat på dagis, flyttat ut i skogen (granne med oss) Freddan har börjat nytt jobb och Anna spring vikarierar allt va hon förmår. Jag är så grymt imponerad över att Anna klarat av övergången så bra, dvs att byta samhälls liv mot bya liv. De är lite omständigare många gånger, men sen så har man många fördelar i ställe. Man måst va lite självständigare om man ska bo i "skogen" vilket syster yster absolut är. Men vad vår kära far skull va otroligt glad över är att dom fått husvangns plats upppe i Vuogga, granne me mamma. För våran far var de en självklarhet att vi skull va där uppe.

 Men livet kan vara jävligt hårt en del gånger & det är då vi ska klara av, alla prövningar som står framför oss. Livet är int rättvist, men de är bara följa med och ta de som de kommer Jag kan bara tacka min älskade mor & far som gett mig verktygen, nu är he upp till mig att använda dom. Vi får aldrig glömma att vi alla är ”vår egen lyckas smed” I miss you dad:( Fru Tallmo