Att he ska va så förbaskat svårt att komma igång. Nåja, bättre sent än aldrig. Jag som alltid gick hel vintrarna förr, morgon som kväll. Men igår var starten på resten av mitt liv, gick nästan 1 mil i vacker väre. Invigde mina ny införskaffade "pump" stavar, tror faktiskt att de ger lite extra men jag valde för lite motstånd:( Men he få ja säkert ångra att jag ens tänkt, tog nog int ut mig riktigt ordentligt. Hade tänkt promenera till Sjöträsk, men den skatan svara då int i telefon. Hade ladda upp me musik, men jag lyssna hellre på alla mysiga vår läten och njöt av "nuet" När jag börja promenera då vet jag att jag är på G, ska till Jenny Svensson och ficka lite mer Cambridge käk. Den här gången tänk ja int säg när jag börja, utan kom å blogga om delen när jag passerat dom där förbannade 3 svåraste pissdagarna. När man passerat dom så kan man, nästan, håll på hur läng som helst;)
Våren är sååå underbar, men int ska vi ha såhär mycke snö 7 Maj???? Men ljuvligt är de, många vårkänslor i omlopp. Lyssnar sönder låten "kom i håg mig då" m Lars Winnerbäck sånna här dar, pappa älskade nämligen åxå våren. Men nu ska tant vara positiv, mår så bra. Känner att INGEN kan reta mig, väljer att se de mesta från den positiva sidan (på de personliga planet) Vilket säkert kan va förvirrande för dom som är van att jag "hugger" Men visst är temperamentet kvar, so dont try=)
Bilden åvanför är efter våran "privata väg" in till Tallmo. Den var betydligt trevligare än vägen in, som jag slaskade mig fram på, nedre bilden. Men he är alltid lika skönt att närma sig målet när man vare duktig. Men he märktes att jag är otränad, var sååå trötter. La mig i soffan å somna, sov i 3 timmar, helt knäckt men på ett skönt sätt.
My side of the story/ Fru Tallmo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar