DEN 11 FEBRUARI HÖLLS EN MINNESSTUND & 11 MAJ TAR VI ETT SISTA FÖRVÄL

Hur kan man förtränga en hel begravning???? Är de, isåfall,  höjden på förnekelse???? Va vet jag, förutom att he kom å bli en enormt jobbig dag, för sååå många i morgon. Tankarna går naturligtvis i första hand till Annika med familj. Tänk va tin gå fort, snart är 6 månader sen Stig "for genom isen" och så många vekor/månader av ovisshet. Men man fatta fortfarande int de faktum att "han aldrig kommer tillbaka" Varför gör jag så här???? Typ, om ja INTE tänk på de tråkiga å sanna så ha he aldrig hänt. Jag är int så kaxig som he verk alla gånger. Livet går vidare blir men blir dock aldrig som de en gång varit, när någon som betyder mycket "lämnar" Men de är ju helt olika situationer, 11 Februari hade vi en fin bild att vila ögonen på medans vi nu, 11 Maj har en kista!!!   Men i morgon är även huvud personen med & visst finns de fortfarande frågor, men den totala ovissheten är int lika påtaglig. De blir ytterligare en av alla faser man går igenom när man sörjer, ack så viktig. Tyvärr så är int Micke hemma, men de blir jag och mor min som "slår följe" Jag känner mig enormt hedrad över att va en av dom som får ta ett sista förväl av Stig Homgren. Nu blev he hjärnsläpp, dax att börj me mitt, egenhändigt gjorda, telegram å låta känslorna flöda..

Den övre bilden gjorde jag av ett kort som Annika tyckt att jag skull ha. He var int allt för läng sen, Stig & Annika bjöd oss på kräftor med diverse tillbehör. Första gången som vi testad de, vilket Stig var rätt road över:) Annnika hade fixat med tända ljus och Stig gjort eget vitlöksbröd, riktigt myyys. Bilden passa så bra in i var vi befinn oss just nu så här på våren.  Han låg fortfarande under isen när jag gjorde bilden . Nåja, nu ladda för morgon dagen.

Du kommer alltid att vara en del av mitt hjärta, vännen min / Jonassons äldst dotra