Låg i soffan efter en natts jobb när de knackade på dörren, int så vanligt är i urskogen, å där stod en vän som jag int träffa på flera år, Eva-Katrine Henriksson. De blev en stor kram, hon fråga "om man fick göra så här att bara knacka på???" Å självklart så får man de, alldeses för sällan man gör så nu för tiden. Hon var påväg till Norge med sina 2 små killar för att hälsa på sin pappa "beste far" Hon såg ut precis som sist jag såg henne, go å glad. De var dock lite ovanligt att se henne me 2 små knattar.
Sist jag träffa henne så var hon Gift med Frille Johansson, som nu fräser åt Svevia med Micke. Vi har haft många trevliga stunder tillsammans, dom andra glömmer vi;) Hon är verkligen en av dom vänner jag saknar, full fart å humöret på topp. Känns faktiskt märkligt att hon är gift med nån annan, samtidigt som Frille jobbar närmare Micke än någonsin. Men man fick en spark i arsle å en insikt att livet går vidare och förändras för oss alla, trots att jag mest tillbringa min tid här i Tallmo eller på jobbet. Många minnen väcktes och har lovat att komma till Piteå på besök. Hon ville ju även träffa Micke, så visst måste vi de. Bara hoppas att de blir av och int bara bli "nå man säg" Men jag skriver ner de så käns de som ett "kontrakt"
Eva- Katrine, du vet aldrig när he knacka på dörren i Piteå??? Eller så hörs vi å planerar, kramiz,,,,
 |
Lillebror kryper sig fram, gullat:)
Den som väntar på nå gott, väntar aldrig för länge/ Fru Tallmo |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar