JAG HAR TAGIT VÄNNER & SLÄKT FÖRGIVEN, FÖRLÅT FÖR DE, KOMMER FRÅN HJÄRTAT

Man kan välja lycka, men då måst man vara mentalt där

Man går här i Tallmo, sjukskriven och tänker mest på var man själv är i livet och vad som komma skall. Ens barn växer upp blir lite som kompisar, ska bli mormor och umgås rätt flitigt med familjen.  Har blivit moster X 3 och där njuter jag av lite mer tid(försöker) Sen när jag börja tycka de är långtråkigt å saknar mina "vänner" så fattar jag inte alls varför dom tror att jag "fullständigt skitit i dom" Sanningen är den att jag kör inte ens bil, om jag inte ska skjutsa
Mgubben å hämta nån lastbil eller nåt, utan jag BOKLIGT STAVAT "SNÖAR IN" Jag vet att de kan ha verkat nonchalant men jag är inte så pigg heller vilket kan va en del av förklaringen våran familj ha haft kraftig sväng av flunsan, hela December-Januari.  Men när jag tänker efter så känner jag att jag "tagit några förgivna" både släkt och vänner under en längre tid och den tanken gör mig ledsen i själen. Men jag är en "hemma råtta"

Jag jobbar annars heltid, men de innebär ju inte att man inte hinner ringa till en vän som faktiskt är sjukskriven, arbetslös eller åxå jobbar. En vänskap eller relation funkar rätt dåligt med "envägskommunikation" Men nu när jag själv varit hemma, sjuk, så inser jag att "de är rätt trist" och ingen vill annat än ha folk i sin omgivning.  Sen så är Facebook både bra och dåligt, man sitter å knappar på tangenterna om verkliga känslor. Varför ringer man bara inte upp NÅN GÅNG, ne hänna sitt man å tro att andra ska höra av sig. Men jag älskar mina vänner på Facebook, trist bara om de blir ett substitut till dom närmaste i sin omgivning. Jag ska försöka bli bättre och om nån vill fika nån dag så "skriv på Facebook"  ;) Så haka jag på, eller varför inte komma på kaffe i Tallmo????

Ps!! Humöret ha int vare på topp i allt jag gått igenom sista tiden. Men jag känner dom positiva tankarna börjar komma tillbax =)

 

Kan inte annat än säga förlåt mig för min egoism, är int sjukast/ Maria