Varför känner man sig så ensam trots att man har så många runtom sig???? Saknar vänner och tider som varit. Visst, jag har ett bra liv men ibland känns de deppigt och idag är en sån dag. En av mänsklighetens fel är att ta allt och alla förgivna, gäller både i stort och smått. Men man saknar inte de självklara föräns de är borta. Jag har skrivit öppet om mina missar men de finna andra åxå som borde tänka lite. Man kan såra en människa utan att vara medveten om de, men när man får indikationer och inte orkar bry sig så är de tråkigt, ingen vet hur de känns inuti. Jag är inte tvär arg, som förr, men de som sätter sig i hjärtat tar tid att reparera, vilket kan kännas mer skrämmande. Men de är bara ta saker som dom kommer. 
Så är livet he kan int alltid vara glans och glamour, he ska nog kännas att man lev en del gånger. Å måste bara acceptera att saker "är som dom är" Men ibland är he lättare sagt än gjort. Man har "många" men vem bryr sig när man är borta, eller är de då man bryr sig???? På min begravning får jag se mina verkliga vänner, bara så trist att se de från ovan.........
Fru Tallmo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar