ENSAM ÄR MAN INT STARK & DU ÄR ALDRIG O-ERSÄTTERLIG

He är så enkelt å säg "vi /jag klar me då själv, int ska ja då krus nån" osv,, Har själv i ungdomens dar sagt dom orden, men sån tur så blir man klokare me åren å erfarenheterna gör sitt. Sitter här i Tallmo, insnöad & dunder förkyld, onga är i Julträsk utan möjlighet till bil & gubben ligg på akutavdelningen, ev till Pieå eller Sunderbyn eftersom he verk omöjligt att få ner blodtrycke & sockret. Jag är van att ha hem en plogare den här årstin, kan lova att jag sakna han(INT NU BARA FÖR Å SOP AV BRON I BILEN ÅT MIG;) Ha bleve ruskigt bortskämd me åren, men som sagt man inser sånna här gånger att man ska va ödmjuk å int ta saker för givet för en vacker dag så var gårdagens "verklighet" totalt bortblåst. Man ska passa sig för att göra illa varandra, den dagen nån är "borta" så  gå ingenting göra o gjort. Som min far sa "en dag ska jag ligga där 6 fot under marken"  å frågan var då "kommer ni att gråta, sörja å sakna mig trots allt jag gjort" Å DE GÖR MAN!!!! Men bilden på spaden med "tvåmanna grepp" fick mig att tänka på min farfar, Gustav Jonasson. Jag börja plantera skog redan sommar lovet jag gått ut tredje klass, 50 öre plantan. Men efterom jag var så liten så "hjäptes" vi åt med "hackan" På den tiden var he inga "rör" Men jag skull minsann "lära mig" å samtidigt så blev de inplintat i skallen "kom ihåg, slarva icke du gör de år dig själv, en vacker dag" Så vi turades om med hackan och korgen me alla plantor. Jag hadde hackan tills jag int orka längre och farfar satte ner plantorna. Å så turades vi om tills arbets  dagen var slut. Höjd punkten var fikat med Loranga, farmors mjuk kakor och en torrkött bit sittandes mitt på ett kal hygge, he va tider=)

 

Micke hadd int tid att fara till doktorn trots att han känd att he var nå som var fel "bara 1-2 veckor kvar av fräs säsongen & he var int så enkeltatt bara tvär sätt in nån ersättare just på den här fräsningen" KYSS MIG, va he gick fint=) Frille & mågen for ner å nå annan "Svevia:n" från långt ner i söder, som fick rycka in. Men nog är gubben rätt söt där han sitt på sitt rum å pyssla me papper å telefon samtal, rätt lik far  min. Nu hoppas jag att utgången bli till de bättre, men han börja ju me samma besvär i samma ålder & gick bort 13 år senare, 53 år gammal. Han var åxå styrd på att han var "oersätterlig"  Känner igen mönstret.

Gubben ringd just  jag läst va ja skrev, han sa "du se int är jag oersätterlig, händ he jag nå så kom en annan gubb å skotta å sop bron åt de" Hmmm,,, va ju int riktigt så jag tänkt. Micke sa att jag "prata med kluven tunga" Ler, kan int göra anne i allt elände;)

Var ödmjuk mot varandra/ Fru Tallmo