RESAN TILL LAISDALEN SOM FICK MIG ATT INSE ATT "VÄGGEN" VAR NÄRA

Anders Jonasson

Jag hadd planere å ha semester i ljuva December, som vanligt, men he bidde Oktober iställe. Ha bara haft 2 semester dar i år å dom var i samband med Stig Holmgrens minnes stund. Men nu är he ju så finurligt att våran kropp sänder ut singnaler lite hur som haver, när något int är som he ska. Sen är he ju upp till denn trånga hjänan att fatta å göra nåt åt saken. Men är man en "typ A- människa" så är he lättare sagt å gort. Men ja ha blive klokare me åren, när he gäll att begrip se på dessa förbannade "signaler" å "faktiskt" göra nåt åt de. I år så ha ja vare lite extra trög å ångat på som aldrig för med, heltids jobb, tandläkaren, Cambridge, stor röjning, ensam hemma me 2 barn å 2 jakt vovvar, vardags motion, skjutsa Evve  på jobbet i sommmar i (epan ur funktion) samband med mina raster,jobb, osv,, Sen så ha he vare föräändringar i mickes arbets situation, som är nu anställd av Svevia iställe för Skanska. Helt nya förutsättningar å mycke jobb för TallmOn The Way, men som sagt vi är på väg.

Helt jävla sanslöst!!!! Jag passera korsningen i Heden där ja skull svänga höger in efter grusvägen å sen fortsätta till Gransele/dalen. De här var just innan min "akuta" semester, hade jobbat as mycke å haft mycke runtom kring mig. Men  nu var tandläkaren avklarad så ja slappna nog av lite extra den här Lördagen, som var den enda dan ja haft ledigt på länge. Jag tog telefon m mig å skull överaska mor som fylld år på Söndan, å även pussa på "gammel mormor" & mosters pärla, Elvira. Körd som i min egna lilla värld, nostalgitripp med många minnen. MEN NÄR JAG SÅG BRON/VIADUKTEN STRAX INNAN SORSELET INSÅG JAG ATT HUVUDE INT VA ME FÖR 5 ÖRE. Stanna, snodde och tog en bild, för att verkligen bevisa hur jävla borta jag var & för att själv "få ihop de" Nåja, försökt koncentrer me nalta mer å verkligen "vara där" å nu svängd jag av rätt=)

Ja körd enormt sakta å bara njöt av alla minnen å tystheten, stängd tom av mobilen. Jag kund ju ha vare klyftig att meddela familjen att jag skull fara??? Men dom sov så gott & detta var inge som helst planerat, kolla int ens tankmätarn på bilen. Vilket ja insåg när jag var frame, lyste för tom tank. Hadd int alls brottom, skull ju likka "överraska" Men väl framme så fråge mor "vars i helvete ja vare?" Jag kika förvånat på hon, men hur visst du att jag skull komma????Typ:/ MEN MARIA, DU RINGD JU Å SA HE INNAN DU STARTA HEMIFRÅN!!! Hade jag int den endaste aningen om, satt mig å stirra på väggen en stund, men slutligen så "kom jag tillbax" å surra som aldrig förr. Men strömen tar fort slut.

 

Tänk så mycke minnen de kan finnas påen liten enkel grusväg??? Alla har vi våra "milstolpar" å kännemärken efter dom vägar vi kör, tex till Dalen. Jag hadd int brått de minsta, stanna å tog bilder å verkligen plåga mig med alla minnen, men på ett skönt sätt. Till Nyby kom varubussen som jag följd farmor & farfar många gånger till, bara nån mil från Gransele, har bilden i huvudet, sååå man saknar dom gamla:( Men har komme så pass långt i bearbetningar att man kan titta tillbaka å minnas de roliga å faktiskt vara tacksam för den tid man fick med dom.

Nu vet man att målet är nära, framme i Gargaure. Många minnen av vänner till pappa å mig själv för den delen. He är me ett sorgset hjärta man ser att "gammel huse" föräldra hemmet, brunne ner:( Bara grunden kvar, men minnen finns he gott om.

Min älskade å saknade farfar, Gustav Jonason är från Mullbacken, de var farmor som var från Gransele. Själv så känn ja till så lite om byn å hur släktbanden gå på hans sida. Däremot så har vi vänner som ha stuga där, Jens & Anna Jakobsson. Hennes pappa är därifrån.

Nu är man nära, börjar skymta Hilding Burmans residens/gård, man får nästan fjärilar i magen för att man snart är framme=)

När ja var liten så hadd Hilding även en egen såg vid garaget på den övre bilden. Men den såldes till Sjöträsk å ägs av vår vän Fredrik Åhman, världen är bra liten ibland. Men lite tomt känns he när man ta en titt upp mot "Hildings" som ha vare en äkta bond gård. Farfar hämte en fil bunke direkt från kon, klupig, men han saska å kalla de för "delikatess" DELADE MENINGAR OM DEN SAKEN!!! Själv så höll jag mig till farmors bulla, mjuk kakor & färsk sik till frukost varje morgon.

Jag var, som ni säkert märk, riktigt nostalgisk å behövde nog den här trippen. Jag ha nämligen svårt att vara där, trots att jag har egen stuga. Jag vet att he aldrig kan bli som förr, men Gransele för jag är Faster Gerda, Farmor, Farfar & sist men int minst PAPPA:( Men jag passa på att köra ner till älven, innan jag var framme, ville bara titttta tilll Algots stuga, minnen, minnen, minnen & åter minnen. Men på ett skönt sätt. Han stod väldigt nära vår familj å levd nästan till sina 100 bast, riktig "krut gubbe"

Tänk om min stuga stod så här fint till, men man får va nöjd över att alls ha nån stuga:) Sen när jag körd upp igen så svängd jag även in där Valter & Elise bodd, föräldrar till Hilding & Otto Burman. Där blev jag väldigt rörd å minnena flöda & nu är baa allt sååå tomt:( Sen så fick ag ju se min farfars pärla, volvon som Otto köpt. Men he är så ofattbart att allt blir öde. Här har man vare på ång loppisar, sålt hjortron med farmor & farfar & naturligtvis så var dom med att ha "jul hos sig" Ritigt mysiga jular. När dom sluta me de så dog min julkänsla. Valter satt där å drog till me en massa skrock historier å man satt me stoooora ögon. Jag var rent ut å gick i blöt gräse för att "känna extra mycke"Jag funkar lite så att "de jag int se eller tänk på ha int hänt" Snacka höjden av förnekelse!!

Snart framme, men först passera jag "Alf & Elsey" Där har man fira mysiga julaftnar och hälsa på Farmors bror Sverker Burman & hämta den Grön/blå post-väskan varje vardag (minns man den så är he faan penisions varning;) Alf är åxå  en bror till faror. Sverker bodde på nedre våningen å Alf & Elsey på övervåningen, såååå charmigt.

På bilden åvanför, hade jag en enormt god vän, Ingela, som jag umgicks me väldigt mycke, två år äldre än mig. Mellan deras hus och farmor och faarfars så var de bara en jätte äng emellan. När man kom till den här lyktstolpen då var man FRAMME, skymtar huset;)

Min lilla plutt stuga, fuse skull ha vare måle;) Jag hann köpa stugan av Faster Gerda innan pappa & farfar gick bort, känns kul för att dom var så positiv till de.Men innan jag gick in å pussa på världens sötaste unge Elvira Jonasson å krama mamma & gammel mormor så drog jag till bäcken som bara är just bakom stugan. Fick ett "sommar fuse" av pappa som förråd, måst nog repas ser jag;) Men he är int så illa so he se ut, fram delen är skrot en timmringen är hyfsad, men behöver renoveras & taket talar sitt tydliga språk=)

 

Erik ha vare å hjälpt mamma å fixa en fin grill plats så nära bäcken som möjligt. He är så mysigt att höra bäcken brusa i bak grunden, he är livs kvalitee på hög nivå. Tänk va en liten eld å lite vatten kan göra. Nu planerarvi för en mysig höst/vinter med tapetsering, innertak & nya golv i "min stuga" Men tänk om Micke hadd lite mer ledigt, tiden räck ju int till:/

Som sagt var så var he ju int så underligt att mamma fråge varför he tog så lång tid, jag var som "tvungen" att göra den här resan, tror jag. Var som i in egen värld och med ett varmt hjärta så tåga jag in å fick me nå kaffe=) Elvira var med "mormor & mormor" Dom åt, sjöng å hade allmänt uppträdande. Däreot så hade jag en nalle me mig till lilla, men mammas vovve Zacce, tog den i beslag, men dom turades om lite. Men som sagt, de  var den här resan som fick mig att inse att ledigheten var ett måste, orken var slut, kändes som å spring in i en sten mur, pang "lappgubbens tvärstopp"

Hade 3 liter kvar i tanken när jag var hemma/FruTallmo