Sitter här i höst mörkret, klockan närmar sig 04.00 och tankarna bara far, omöjligt att sova. Livet är en riktig berg & dalbana, men he är i dalarna som livet prövas. Just nu så går mina tankar till en mycket speciell person & familj & änglar visst finns dom???? He bara måst vara så, alla har vi vår skyddsängel som håller ett vakande öga över oss. Finns int så mycket att "orda om" förutom att jag väntar på att en god vän ska piggna till och va på mitt brännbollslag i Dalen, kommande midsommar....Finns liksom inget annat alternativ, killen är riktig tuffing..... Längta tills ja få säg he till han själv. He händ nåt oförutsägbart och helt plötsligt så ångra man att man int sa "de där lilla extra" Man ta på tok för mycke förgivet. Kom i håg, morgondagen vet vi inget om så håll int inne me för mycke... Tårarna kommer och går men hoppet de består.....
Fru Tallmo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar