HE FINNS STUNDER I LIVET DÅ BARA "ATT LEVA" KRÄVER "STORT MOD"

He finns stunder i livet då oberoende på hur stark vi är, hur mycket anseende vi ha, hur framgångsrik vi än är eller hur svag vi än känn  oss, som livet är en kamp om överlevnad. 

En tid då vi får använda allt vårt mod till att bara leva och andas.

 

Ibland rasa livet totalt och något oförutsatt inträffa, krisen är ett faktum.

Att ta emot ett negativt besked kan vara oerhört svårt, men man har inget val, livet fortsätter =(

De som har fått negativa besked måst måst ofta samla mod "att bara stanna kvar i det som sker"

 

Det kan kännas som om hela livet rasa, som om det aldrig  skull gå att reparera igen, som om allt hopp och glädje rinner ut......

 Men…

"Vi prövas aldrig hårdare än vad vi klarar av" Sägs he, men ibland så funder man?????

 

Dock måst vi inse att det ibland är dags att be om hjälp vilket i sig också kan vara något som kräv stort mod.....

 

Ibland måste vi acceptera att vi "bara" kan sätt oss ner för att försök "få ihop oss själv"

Det är då vi behöver ”tanka”. 

 

Olika människor tankar på olika sätt....

 

Vissa umgås med sina vänner, andra isolerar sig, vissa går i skogen, osv....

 

Huvudsaken är att vi gör något vi mår NÅGOLUNDA bra av och att vi hämtar tillbaka våra tankar och vår kraft. 

Först när vi gör det och med lite assistans av någon runt om oss, kan vi hitta lösningarna och se att det katastrofala, faktiskt kommer att lösa sig..... I DEN BÄSTA AV VÄRLDAR/Fru Tallmo