måndag 20 juni 2011

DAGEN BÖRJADE JU SÅ BRA MEN SLUTADE MED SUNDERBY SJUKHUS


Här började dagen med att far och dotter fixade inskrivningen för dagens deltävling i norrcupen i enduro. Glad å förväntningarna var stora. Men hon hadd ett hårt startfält med riktigt duktiga grabbar, men magkänslan var bra. Vilket tyvvärr int stäm alla gånger. Men farten blir högre och ännu fler gränser ska suddas ut. Man måst ta risker för att sen kunna bli bättre, sa en "vis" Evelina till mig idag. Under just vars hon hört he????




Förberedelserna inför start är i full gång. Motorcykeln ska besiktas, Simon har vaknat för att få i se nå mat å förbereda sig för sin start som är i den större klassen, efter att Evelina kört sitt lopp. TÄNK OM VI VISSTE VAD SOM SKULL HÄNDA, DVS ATT BÅDA KOMPISARNA TILLIKA ENDURO FÖRARNA SKULL HAMMEN PÅ AKUTEN BARA ME NÅN TIMMES MELLANRUM OCH LIGG I KORRIDOREN TILLSAMMANS.






Övre bilden är sista bilden på evelina innan hon totalkvadda i ett platå hopp. Hon tar nästan hela platån men förlorar kontrollen över cykeln ca 4m upp i luften. He bli platt fall, hon åt ett håll å Hojjen åt ett helt annat. Men hon var så tjurig å skull ta hela platån för att int förlor så mycke tid, bra tänkt. Men he kan int alltid gå som man planere.

Simon hämta Hondan och he bidde fyrhjuling och bår för Evve. När Simon kom tillbax sa han "he är problem med armar, ben, lungor" osv. Kan lova att ja fick helvetes bråttom och när jag kom fram så hadd hon kraftiga problem med andningen och bara skaka. Tur att Simons mor och vår vän Anna Lundberg var där tillsammans med sköterskan. He bidde ambulans direkt in till Sunderbyn. Fy attan va mammahjärta slog ordentligt, men jag hade ett mysko lugn ändå. Evelina var int så kontaktbar i ambulansen så resan kändes helvetes lång. MEN HON ÄR TAPPER, INGE FLÄNN I ONÖNAN, VISST ATT HE VAR ALLVARLIGT.











ÄNTLIGEN FRAMME. Här inväntar jag resterande av familjen medans oron är enorm. Men vi blir väl omhändertagen och här lämnas inget åt slumpen. Her int som om man far på vårdcentralen i Arvidsjaur precis. Då ha vi väl bleve hemskicke med ordinationen "ta 2 alvedon och hör av er om he bli värre" Fortsättning följer,,,,,


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar