Allt har gått så snabbt dom här sista dagarna. Att jag haft en propp som "passerat" he vet jag. Blodförtunningen i Arvidsjaur var å köra med. Men tyvärr så är he ju omöjligt att då, efter att den är upplöst, veta var den satt.
När jag försst lämna Piteå sån var he positiva besked, men så ringd min läkare upp när vi just hunne utanför Piteå. Jag trodd vi hadd glömmt nå kvar, men icke de. De var några få sekunder som samtale höll på, men he kändes som minuter. Hon var ganska kort, lite dåligt minne, men nämnde att dom hittat något på EKG och hjärtproverna som måste följas upp. He var nå som hadd vä ärftlighet att göra, tro jag???? Men jag "skull int va orolig" jag kund int påvärk nå och hon markera att hon var extra noga med tanke på ärftliga faktorer.
En akut remiss skull skickis till Arvidsjaur och snarast skull jag tillbax och göra nya underskökningar som koncentreras till hjärtat, b la ultraljud, arbets ekg, in i ljumsken för eventuell kärl röntgen och diverse prover. Jag är självklart jätte orolig, men som sagt var, kan int göra så mycke och de får mig lugnare. Man ska försöka att int gräva ner sig på sånt som är utom ens kontroll. He är satan så svårt, men he går, Fru Tallmo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar