He var otroligt snabba puckar när vi kom till Piteå. EKG, alla prover som gå ta, är kraftigt sönder stucken på armarna(jag som var så brun å fin;) Nåja, jag bara blunda å sket i va dom gjord. Jag är så evigt tacksam över att Evelina och Patrik följd mig, dom har mer koll än mig på allt som "gjordes med mig" Jag grina tyst för mig själv men sen så hinn jag i nästa sekund säg eller göra nå pinsamt så skratt sjukan kommer. Patrik och Evve står mig väldigt nära och nära till sktatten finns alltid i all bedrövelse:)
När alla prover och underskökningar var klar så var he en evig väntan, men den som vänt på nå gott vänta aldrig för länge. Till slut kom doktorn in med ett litet leende på läpparna och sa att proverna och röntgen visa inga konstigheter. HON BERÄTTA ATT JAG HADE ALLA SYMTOM FÖR EN PROPP I LUNGAN OCH HE VAR DE DOM VAR SÄKER ATT JAG FÅTT. Men hon sa att jag skull va enormt glad och lättad över att he int var de. Nästa gång jag flög skull ja tänk på att använda "stödstrumpor" för jag var ju ingen ungdom längre;) Ps!!! jag lådsades se väldigt förvånad ut, är ju 20 i sinnet. Men små glutta åt mågen å dotras håll och dom had svårt att håll se fron skratt:)
Jag fick order om att komma mig hem och vila med fötterna i take, hälst, höra av me snarast om ja int skull må bra eller att symtomen på "något" skull återkomma. Dom hadde int den blekaste aning om varför jag tvär svällt och mått så dåligt????? Glada i hågen så körd vi på Sunes gatukök i Piteå och stämningen var int deminsta tryckt. Vi ville bara hem snarast.
Men när vi kört ungefär 2 mil så ringde telefonen, dolt nummer, jag var så slut att ja hadd tänkt skit i å svara men trodd kanske he kund va chefen. Men he visa se va läkaren som hade granska Ekg samt hjärtproverna. Stämningen blev genast kylig jag bara lyssna på då hon prata MEN hörde jag egentligen vad hon sa?????? Fru Tallmo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar