Man bli euforisk av alla upplevelser i fjällen å he gjord ju int saken bättre att he var kanon väder när vi kom fram fredag eftermiddag. He va bara lasta av skotrarna och tanka mammas (hon ångra int att vi tjata me hon, vilken underbar tur he blev). De är på sånna här turer jag minns pappa som allra mest, bara sitta å köra, klättra, hoppa & tankar som vimlar runt. Men sen så kan man komma på sig själv att bara njuta och faktiskt int tänka på något alls, DEN KÄNSLAN är beftiande. Förstår varför min far kund koppla av som bäst här, friheten att bara leka å njuta av vidderna, som int ha nå slut. Finns ingen gräns mellan himel, molnen och fjällen, ALLT ÄR ETT. Vi bara körde utan mål, men hamnade på Goujaure i slutändan. Där ha man vare å klättra me "Jonasson" många gånger, rivit laviner, testat gränser tills he gick åt helvete. Ha int kullra från branter bara en gång, snacka adrenalin kick.
He finns int ord på hur underbart livet är hänna opp, allt är så enkelt, skull lätt kunna bo här under våren i veckor. Men nu drar vi, ska ta nå bilder som jag ska visa grabbar å Qwinns från "hockey gnäll" där vi ska tillbring nästa gnällträff, men varenda Luläh bo få väl lappsjuka, he,he,, Men återkomer när vi kom fram till de ev målet, Goujaure, loveley :)
En underbar tripp till Goujaure, hemma till husvagnen igen, klockan är ca 19.30. Nu vankas middag, sen midda i vacker väre. Fy attan va jag trivdes. Vi passa på att fara på tur, för he skull bli skit väder sen i helgen, vilket he blev å jag blev sjuk / Fru Tallmo
