TA DIG TID ATT LYSSNA PÅ EN PENSIONÄR, KLART BÄSTA KVÄLLEN PÅ LÄNGE

Livet är som en bok, blad blir år.

Var och firade Pelo i går kväll och 2 härliga pensionärer vann mitt hjärta totalt. Bara att ta sig tid att lyssna på delar av deras liv. Han hade varit sjöman & varit typ i hela världen (känns de som) Å historia efter historia, tom händelsr som inte ens frugan visste. Att se hur det lyser i ögonen när han berättar och å breda leende och nära till skratt, kvällen var den trevligaste på länge. Allt detta värmde mitt hjärta enormt. Älskar att höra äldre med livserfarenhet och lyssna  på är en ära. Tittar på detta lyckliga par och de kom en liten känsla över mig, vill åxå åldras med min andra hälft. Min dröm är att få leva tillsammans med mannen/bästa vännen som jag älskar sååå enormt mycke. Underbart, en 84 åring som bär på sååå mycket historia. Kan int anne än att älska dom. Tack för en toppen kväll födelsedags barnet med bihang.

Maria Jonasson Lundmark

12 DAGAR SEN UNGDOMARNA FRONTALKROCKADE I VUOGGATJÅLME

Evve & Patriks Chrysler
 

Livet är ingen självklarhet, lev din  dag som om den vore den sista, för morgondagen är ett oskrivet blad. En mor & far skulle offra sig själv för ens barns liv eller smärta. Äldst dotra, Evelina for upp med sin familj och skull mysa i husvagnen i Vuogga med sina vänner, Olle & Linnea. Efter en kanon helg med skitväder och husvagnsmys skulle dom hem till vardagen, MEN ÖDET VILLE NÅT ANNAT!!! Dom hann köra några sekunder innan he small, kom en bil från "ingenstans" typ. Sikten var lika med noll när he drev från Vuogga sjön, ett riktigt hundknullar väder. Barnbarnet åkt som tur var i vännernas bil, som var lite efter höll å packa de sista, lyckligt ovetande om vad som hänt. Dom båda båda förarna uppfatta varann på 2-5 meter innan he small, så dålig var sikten, tur dom hadd Chryslern som tål gode smällen.

Evelina satt med fötterna på instrumenteringen, utan skor, utan bälte och sin mobil i högsta hugg (hon hann aldrig vara med om nåt) Hon var den som fick ta värsta smällen, krossade fötterna. Patrik är min hjälte som fick bryta upp dotras bildörr och bar hon i vännernas varma bil. Han agera i chock, hade själv nack och ryggsmärtor. Ambulanshelikoptern från Gällivare kund int landa pga "dålig sikt" vilket innebar att dom fick vänta in ambulanser. Han som dom krocka med hade bröst smärtor efter bilbältet och var åxå i chock. Linnea, Evelinas bästa vän ska ha en stor eloge för att styra upp allt, behålla lugnet trots ansvar över Lillan, den chockade farbrorn, Evelina & Patrik. Men när hon såg ambulansen fara i väg så brast de för henne, älskade unge. KAN VA FEL I VISS FAKTA, DETTA ÄR MIN TOLKNING AV ALLT!! Båda bilarna blev skrot, men he bara materiella ting, som är helt värde löst i detta läge, fan alla lev ju & bättre att ha ont i fötterna än att inte ha nån känsel alls.

Men vad jag kan tycka är jätte flummigt är vem har ansvaret???? Måste i min värd vara båda förarna, eller??? Ungdomarna han dock bara köra i dryga 40 sekunder

Maria Jonasson Lundmark

 

DÄRFÖR VÄLJER JAG ATT GÖRA EN GASTIC BYPASS, MY LIFE MY RULES

Nu börja de brännas

Jag har en läkare som har följt mig sen 20 år tillbax, han tyckt jag skull överväga en "gastic bypass" Visst har jag  lagt på mig gm åren och med tanke på mina gener så går hälsan först. Många säger att "jag som är så duktig" att "banta" och förknippar mig med Nutrilett, Cambridge, osv,,, Visst, jag kan jag gå ner i vikt(men har alltid gått upp igen) Jojjo bantningens drottning, he jag de och nu är he färdigt med de!!! He är ett livslångt val så man ska tänka sig noga för och vara på "rätt plats i livet" Gastic bypass är definitivt ingen "Qwick fix"

För att alls få göra den så måste jag minska 10% av min nuvarande vikt, syftet med de är att krympa levern snabbt. Detta för att underlätta under operationen och komplikationer. Går därför på endast flytande tills ingreppet är kirrat och då måste jag gå på 2 veckors flytande EFTER så att allt ska läka så bra som möjligt. Känns satans surt, första op datumet var 10 April men dom ringde och ändra till 24 April. Kanske låter som en bagatell för er, men för mig så blev he 2 veckors "extra flyt" och sen 2 veckor efter op, totalt 10 veckers flytande föda.

Min rygg har totalt gett upp, stödstrumpor på för att minska risken för blod propp(som jag fick i höstas)  OBS!!! Vaken lika fet som innan narkosen, får bara ett verktyg som jag ska förvalta väl. Landsstinget har ett stort team som följer mig efter vägen, vilket känns tryckt. Har fått en tid till dietist på Sunderby sjukhus som känns värdefullt.

EN GASTIC BYPASS ÄR INT NÅN BANTNINGS METOD!!! Målet är att jag ska lägga till rätt kost, motion, konditionsträning, äta allt fast mindre. Det är inte bara en "gastic bypass" utan även en helt ny livsstil. Socker bli he totalt stopp för, äta sakta och välj rätt råvaror. Eftersom man får i sig så lite är valet av "rätt mat" såååå viktigt. Man får äta 3 vitamin piller/dygn som gäller livet ut, Baricol , känns int som nån "big deal" skull varenda jävla människa behöva.

Medaljen har både en fram och en baksida och visst finns de komplikationer, det är ett stort ingrepp med stora risker. Men komplikationerna efter en magsäcksoperation är mindre än  risken att dö i förtid eller få nån följd sjukdom pga fetma. Jag väljer livet och hoppas att allt ska gå så bra som de kan.  Kan lova att jag väntar med skräckblandad förtjusning.

Maria Jonasson Lundmark

 

BARA TILLFÄLLIGHETER ATT JAG OCH MIN VÄN, IDA-.MARIA, GÖR EN GASTIC BYPASS MED 2 MÅNADERS MELLANRUM

En nervös Ida-Maria, just innan

Ingen av oss visste att den andra skull göra en Gastic Bypass, hon privat och jag via landstinget. Vi ska tom ha samma kirurg. Bättre stöd kan man ju int få, in real Life. Hon har gjort sin och jag förbereder för operation, 10 April. Jag gör den på Sunderbysjukhus och har ett stort team runtomkring mig, vilket jag int fick uppfattningen på de "privata" alternativet. Nåja, man vet aldrig hur vårdköer, privat/landsting ligger i fas. Var en halvdag på Sunderby sjukhus för nån vecka sen Det var en "grupp information" med kurator, kirurg, dietist, ansvarig ssk & en tidigare opererad som dela me sig av sin erfarenhet. Det är en stor operation med många risker, men de positiva överväger. Vad är oddsen att jag och Ida skull få följas på denna livslånga resa???? Men viktigast är att fatta att valet är livslångt och vi får verktygen, sen så är he upp till oss att förvalta ALLT som vi går igenom. På Sunderby sjukhus var det inga köer, ska ned 10% av min nuvarande vikt (samma för alla) Detta för att krympa levern, SNABBT, sen så är he bara håll tummarna att man har marginalerna på sin sida. Jag ska väga mig här i Arvidsjaur 2 veckor innan planerad operation, dom skickar vidare resultatet till Kirurgen som "bokar fast" min tid. De enda man har order är att gå på flytande(VLCD) i 4 veckor. He känns rimligare nu än när jag fått smälta eländet, kan int anne än dricka "hålla mig flytande"

Maria Jonasson Lundmark

 

GASTIC BYPASS ÄR INGEN JÄVLA FEGVÄG ELLER GENVÄG

Jag ha tage ett bland dom största besluten i mitt liv, nämligen att genomgå en magsäcks operation(gastic bypass) Jag väljer livet helt enkelt, men resan kom å bli lång. Operationen är int nå "Qwick fix" utan jag vaken exakt lika fet som innan narkosen. Min älskade far fick sin första STORA infarkt när han var som jag gammal , 43år, och dog 10 år senare, som sagt jag väljer livet. Operationen är bara ett verktyg som man erbjuds, det är sen upp till mig att förvalta de. Det är ett beslut som är livslångt och med för och nackdelar. Men risken att få följd sjukdomar och dö i förtid i fetma är större än komplikationer av operationen. Jag väljer livet, skiter i fördommar, är så less att bara bli förknippad med "Nutrilett" Jag har jojjo bantat sen 16 års ålder å barra vorte större, NU ÄR HE NOG. Ingen mer bantning, nu börjar de svåra för mig, nämligen att "äta efter klockan" Har hjärt fel, som far min, å ryggen har pajjat totalt, KROPPEN HAR SAGT SITT. Nu sätter jag punkt för den här gången och återkommer

Maria Jonasson Lundmark

 

NU ÄR HE DAX ATT BÖRE BLOGGA AV SIG IGEN, FANNS ANLEDNING TILL VARFÖR JAG "SLUTA"

Jag är otroligt ledsen över min stooora bloggpaus. Jag verkligen älskade att summera dagen/veckan/tankarna osv,,, Är en väldigt "öppen" person som hitta nån sorts ventilation i bloggandet. Alla är vi olika, jag är rå men hjärtlig. Ha så mycke inom mig som bara bubbla att få "komma ut" många tyck jag är "för öppen" BUT THATS ME!!! Men mitt känsliga inre är de få som känn till, eller dom som KÄNN MIG ;) He  är så mycke som händ i vårt samhälle, i världen, familjen, känslor, dödsfall, födslar, kriser, relationer, bara längtar att börj å printa lite återblickar(som missats) och tankar/känslor, från MITT perspektiv samt kontinuerligt blogga under 2016.

 

 He är så lätt att släng ut en kommentar på sociala medier, tex Facebook, som tolkas fritt. Här kan jag gå lite djupare på "hur jag tänker" och kanske "varför" Känns som de är högre till ribban här, ni kommer "hem till mig" He är absolut valfritt att läsa, yttrandefrihet råder i landet, men man kan absolut ha åsikter om mig och he jag skriv. Bjud gärna upp till diskussion om he är nåt som leder nånstans men ibland så får man bara komma överens om att man INTE är överens, thats it.

Anledningen till varför jag tappa suget för bloggen var att jag förlorade nästan ALLA BILDER gm åren, vilket är en del av mitt liv. Man sitter timmar å lirka å lek me dessa bilder å hips vips så försvann alla från alla inlägg. He visa sig att jag mest troligt radera dom själv när jag "så duktigt" sortera bort dubbelkopior(trodde jag) Dessa dubbelkopior var "bloggens" SATAN SÅ ARG Å LEDSEN JAG VAR!!!

 Men nu är jag tillbax med nya tag och ruskigt mycke har hänt sen sist, bleve mormor, flyttat från älskade Tallmo, begravt en faster, döpt ett barnbarn, sett mina syskonbarn växa till sig, syskon flyttat/förlovat sig, återupptage gamla relationer som jag saknat(ett arbete som fortgår), opererat brösten, husvagnsplats i Vouggatjålme, bleve med husvagn, lärt känna en fantastisk svärmor, 70 årskalas/ student/ studentbal och examen har checkats av, mågar har kommit och gått, osv,osv,,

TIPS!! gillar du mig inte, följ mig inte, jag vill kunna va jävligt tjatig om vafan jag vill på MIN SIDA. Eller så följ du för att du INTE gillar mig, UP TO YOU!!! Ni kom å va lika välkommen att läsa som å avstå, gör de som känns bäst ;) Kommer dock att dela alla blogginlägg på facebook, valfritt att klicka på länken å läsa. Mycke kom å va ord och bilder från minnen som jag tyck he värt att minnas. Har passerat 40 så kan bli riktiga nostalgitripper ibland, hittat många gamla fotoalbum, tex,,,, men även dags dato.

Fru Tallmo

MIDSOMMAR I LAISDALEN 2015, LOVELEY, BUT WE MISS YOU DADDY

Förberedelser, najs väder...

För mig personligen så är he int nån midsommar om man int är i Laisdalen. Vi  ha haft en lugn å trevlig helg med gott sällskap. Patrik, Emilia, Evelina  och Micke for som sagt nån dag tidigare för att förbered litte. Tyvärr så bidde he slut batteri i telefon/kameran och känslan gå  int beskriv me ord. Först bidde he grillat, sen midsommar tårta med Janne, Helena, Richard & Fredrik.  Men int ett enda kort på äldstdotra Evelina :( Ingen midsommar utan dom, nu är he bara så att vi måst ta oss i kragen å häls på oftare, kärlek...... Nåt glas vin, nån snaps, badtunna, bastutunna "you name it" Men badtunna å blicka utöver älven är kungligt, äger ut allt. Fan, va vi ska bada i sommar....

Efter några "skål" så skalla jag badtunnan, men kul hadd vi, Laisälven är magisk, nu ska jag dit å bada fler helger å skrubb bort nalta vä dynga.

 Men pappa fattas mig något så fruktansvärt, inget blir sig likt, åren går men he känns som nyss. Men nu är he bara sluta deppa å låta andra generationen Jonasson få rota sig, för vi håll å bleve några till sen han lämna oss. Men

 han känns så nära just vid älven

Fru Tallmo

FÖRBEREDELSER FÖR EN MIDSOMMAR I UNDERBARA LAISDALEN

Micke, Evelina med familj for nån dag tidigare för att "förbereda lite" Dom har nog tage nån pilsner medan dom spika innertak i min lilla stuga(men vi ha då tak över huve) och fint blev he. Nu fattas bara tapeter, golv och sängar(fasta, inbyggda) men ett steg i taget...Micke skicke lite bilder....

Köke och sängkammarn...

Mågen kämpa vä badtunna å dom basta för fullt, så hoppas han är full(badtunna alltså) när vi anländ. Men nog se dom ut å ha haft he rätt mysigt i Dalen här i veckan. Nä, nu in till city, sista handlingen och sen bär he av för att möta upp hela familjen, inklusive mamma (gammelmormor) Jag önskar eder alla en riktigt trevlig midsommar. Vi kom å få he kanon, Maggan ska ju även firas på sin födelsedag.

Dalen levererar ALLTID/Fru Tallmo

Prins Carl Philip och Prinsessan Sofia- Bröllopet 13 juni 2015

Prinsbröllopet - Carl XVI Gustaf håller sitt bröllopstal

Här är prins Carl Philip och prinsessan Sofias bröllopstårta

Prinsbröllopet - Här är bröllopstårtan

Prinsbröllopet - Prinsens kärlekstal till Sofie

Prinsbröllopet - Sofias kärleksförklaring till prinsen

PRINSESSAN SOFIAS SÅNG TILL CARL-PHILIP, SÅÅÅ MYCKE KÄRLEK

SER TILLBAX PÅ MIN SVÅRA SJUKDOMSTID, DEC 2012, DÄR JAG HÖLL Å STRK VÄ

Hänna var man int så kaxig......

Sitter här, sjukskriven, i väntan på att operera bort 2 "extrabröst" som jag "berikats med" Dom sitter i armhålan och har bröstvårta, körtlar å hela köret. Försök å int oro mig men inget är som väntans tider, hoppas bara på nåt "godartat" Kan däremot int komma ifrån att tänka  tillbaka på slutet på 2012 när både jag och gubben blev sjuk. Han fick diabetes och blodtrycke var åt helvete, jag drog på mig hjärtmuskelinflammation, lunginflammation och inte bidde he bättre med mina 2 hjärtfel som konstaterats, efter far min. Detta är nåt man tänktr enormt mycke på när faktiskt dog blott 53 år gammal, pga just hjärtat. Sen så hadd jag banta, gått på endast flytande föda(max 500 kalorier/dygn) flera månader och promenera ca 1,7 mil per dag, UNDER FÖRKYLNING. Smart???? NOT!!! Men jag körd rätt inni kaklet, smack!!!! Lärd ja mig nå??? Jo, går på lågenergidryck, men måste prioriteran bort motionen, förns jag intar nog mycke näring för att kroppen å knoppen skall orka. Kan heller int motioner nå mycke medan jag minska så snabbt i vikt. (Bidde lite info från förr och till dags dato.) Mina "extrabröst" gör att jag totalt tappar kraft i axlar och armar....

När jag äntligen fick mitt rum så lämnade maken för att fara hem till jobb och barn, som åxå var oroli. Såhär i efterhand så fatta jag nog aldrig hur dålig jag var, men vet att jag tänkt "är int lika rädd för att komma till himlen för jag har så många jag håller kär som väntar på mig" Känns djupt idag, men jag kan int förklar på nå anne sätt. Sen så var de ruskigt läskit när jag hörd all akutpersonalen en morgon tala till mig/om mig, men jag kunde inte svara/förmedla mig. Hörde bara att de var bråttom att ringa min man så han skull "hinna hit" Tankarna sväva, men kunde inget göra, ibland trodde jag redan att jag dött. Jag var inte kontaktbar för 5 öre. Men efter hjälpmedel för hjärtat, uppkoppling direkt till IVA så fick jag ligga kvar på mitt rum. Glömmer aldrig när svärfar och Micke kom, deras oro "gick att ta på" hade just fått lite medvetande, alla bara grät. Dom fick doch int träff mig så läng.

 

Men efter några dygn så börja ja va på banan igen, många restruktioner. Men mitt första mål var att kunna kommunicera och med små steg upp och äta själv(på rummet) kan kallas för vardagsmotion i dänhär situationen, MEN som jag skaka och flåsta. Känd att he var jobbigt att själv vara sjukvårdsutbildad, visste ju varje "moment" Urhemskt att inte kunna sköta sin egen hygien, men som man inser vilket bra jobb man själv gör och alla andra inom vården. Men de värsta i hela sjukdomsperioden var rehabilitering, var beordrad lugn och ro, sängläge/vila i mååååååånga veckor.

Här är Fru Tallmo "på väg tillbax" sakta men säkert så börja jag utforska "röra på mig" i korridorerna, gå på toa själv, men några steg kändes som ett helt maraton. Har aldrigt riktigt "kommit igen fullt ut" Mitt hjärta har sina brister men jag kan faktiskt själv påverka min framtid i stor mån. Därför så kämpar jag med bla vikten, kanske inte för att få "värsta kroppen" utan jag har fått mig en riktig lär penning, dvs övermotion och kost/hälsa/hjärtbesvär. Vill inte sluta som min far dvs "DÖD 53 ÅR GAMMAL"

Åj va ja ville hem, hadd ju tid för å fortsätta mitt mål mot att bli blond, vilket åxå var steg för steg. Personalen blev int se imponerad när jag sa ATT JAG SKULL HEM Å FÖRG GRÅHÅRE och för att jag hadd en överrasknings fest planerad för min andra hälft på hotell Laponia eftersom han fyllt 40 i en sjukhussal i Arvidsjaur. Men jag fick egen inhalator och en massa röntgen innan jag skull fara, mediciner, you name it!!!

 Men se snopet, orkade bara frissan när jag kom hem och en mycket god vän jag hade då var med mig hela tiden, tur hon var med när jag höll å tuppa av bara av att gå över vägen för att betala frissan, men hon fanns vid min sida en lång tid. Men jag orkade tyvärr inte med själva festen för då var krafterna slut, men hadd ju färgat hår om int anne ;) Men jag mådd absolut bäst i min höj och sänkbara säng och inhalera och "bara va" hann sträckse några serier :) Egentligen fick jag int va ensam men hadd int hjärta å säg he till nån av fest prissarna...

He var många som stötta mig, gick ju int få kontakt med så mycke, men har några speciella som jag bär med mig i hjärtat efter dehär. Vi kanske inte umgås idag men ni vet vilka ni är.  Sen så krävdes  he balansen mellan liv eller död för återuppta kontakter som varit trasig eller nån som ALDRIG hör av sig annars FAKTISKT ringer opp. Därför har denna period i mitt liv varit extra viktig, jag vann så mycke och är så glad över livet. Har vare mycke tankar och känns så skönt att 2015 kunna få "skriva av mig" Ni som läs är välkommen, di som tyck he bara är svammel, LÄS INT!!! Kommer att va rätt öppen i framtiden, de bubblar, men jag mår bra.........Behöver dock nån form av ventilation. Kommer att komma mer "aktuella" Men detta har format en stor del av mitt liv och den jag är idag, .tar  INGET förgivet, med kärlek........

Ett onödigt jobbigt slut på 2012/Maria