HÖGT BLODTRYCK & DIABETES, BARA FAKTA OM GUBBEN & UTAN VÄRDERINGAR

 Dom som jobbar eller har egen erfarenhet av högt blodtryck & diabetes så kan man göra en liten slutsats, för er andra så är de bara siffror.  De är svårt att pressa blodtrycket under 20, genomsnitt 23. Han har fått böre stick sig själv både socker prov och insulin X massor per dag. Faste socker på 23 & tablett samt 3-4 sprutor innan lunch & sen så fortsätt he så 24-7!!!!!

Blodtrycket är åxå en massa siffror, men för mig som både jobbar inom området och har upplevt de med mina nära och kära är de så mycke mer. Han var extra snurrig i förr går å hade då, som vanligt höga siffror, låg övertrycket på 175 & undertrycket 135!!!!

Kan bara i stillsamhet önska att dom skickar iväg han, vilket de lät som på diabetes sköterskan/Fru Tallmo

 

ENSAM ÄR MAN INT STARK & DU ÄR ALDRIG O-ERSÄTTERLIG

He är så enkelt å säg "vi /jag klar me då själv, int ska ja då krus nån" osv,, Har själv i ungdomens dar sagt dom orden, men sån tur så blir man klokare me åren å erfarenheterna gör sitt. Sitter här i Tallmo, insnöad & dunder förkyld, onga är i Julträsk utan möjlighet till bil & gubben ligg på akutavdelningen, ev till Pieå eller Sunderbyn eftersom he verk omöjligt att få ner blodtrycke & sockret. Jag är van att ha hem en plogare den här årstin, kan lova att jag sakna han(INT NU BARA FÖR Å SOP AV BRON I BILEN ÅT MIG;) Ha bleve ruskigt bortskämd me åren, men som sagt man inser sånna här gånger att man ska va ödmjuk å int ta saker för givet för en vacker dag så var gårdagens "verklighet" totalt bortblåst. Man ska passa sig för att göra illa varandra, den dagen nån är "borta" så  gå ingenting göra o gjort. Som min far sa "en dag ska jag ligga där 6 fot under marken"  å frågan var då "kommer ni att gråta, sörja å sakna mig trots allt jag gjort" Å DE GÖR MAN!!!! Men bilden på spaden med "tvåmanna grepp" fick mig att tänka på min farfar, Gustav Jonasson. Jag börja plantera skog redan sommar lovet jag gått ut tredje klass, 50 öre plantan. Men efterom jag var så liten så "hjäptes" vi åt med "hackan" På den tiden var he inga "rör" Men jag skull minsann "lära mig" å samtidigt så blev de inplintat i skallen "kom ihåg, slarva icke du gör de år dig själv, en vacker dag" Så vi turades om med hackan och korgen me alla plantor. Jag hadde hackan tills jag int orka längre och farfar satte ner plantorna. Å så turades vi om tills arbets  dagen var slut. Höjd punkten var fikat med Loranga, farmors mjuk kakor och en torrkött bit sittandes mitt på ett kal hygge, he va tider=)

 

Micke hadd int tid att fara till doktorn trots att han känd att he var nå som var fel "bara 1-2 veckor kvar av fräs säsongen & he var int så enkeltatt bara tvär sätt in nån ersättare just på den här fräsningen" KYSS MIG, va he gick fint=) Frille & mågen for ner å nå annan "Svevia:n" från långt ner i söder, som fick rycka in. Men nog är gubben rätt söt där han sitt på sitt rum å pyssla me papper å telefon samtal, rätt lik far  min. Nu hoppas jag att utgången bli till de bättre, men han börja ju me samma besvär i samma ålder & gick bort 13 år senare, 53 år gammal. Han var åxå styrd på att han var "oersätterlig"  Känner igen mönstret.

Gubben ringd just  jag läst va ja skrev, han sa "du se int är jag oersätterlig, händ he jag nå så kom en annan gubb å skotta å sop bron åt de" Hmmm,,, va ju int riktigt så jag tänkt. Micke sa att jag "prata med kluven tunga" Ler, kan int göra anne i allt elände;)

Var ödmjuk mot varandra/ Fru Tallmo

 

LIVET HAR SINA SNABBA VÄNDNINGAR

Läget är fortfarande "komplicerat" med lill/stor gubben, han vill håll skenet uppe men känner han såååå väl å hans beteende liknar min fars, när han var dålig "en clown i sina kläder" Men han inser allvaret, vilket är viktigast just nu. Tänk va livet vänder snabbt, ena helgen så fira man bröllopps dag med middag på Laponia, after work, å nästa så är he helt åt helvete. Mågen skjutsa ner oss, sen blev he hem å mys. När vi firar bröllopshelg så är alltid onga me, även i år, allt varr på topp. Men Micke berätta att han int mådd så bra å skull till doktorn när jobbbe var klart för säsongen, har även nämnts tidigare. Å jag som i början på sommarn trodd han hadd fått lite hov när han låg till 08-09 å invänta att frun skull komma med morgons kaffe, men jag ana även att he int "stod rätt till"

Nåja, livet är som en berg och dalbana, iblan gå he opp å iblandgå he ner, bara gilla läget. Men nu är he så många som hört av sig, av välmening, att de känns rätt att ta mickes inlägging i "all enkelhet" Han ha en längre tid varit trött å sakt att han själv trodd att han bla fått diabetes, släktbunden. Men blodtrycke ha vare skit i många år å svårt att ställa in, speciellt på en idiot som int ta sker på allvar. Men är huvve dummt så får kroppen lida, thats it. Men kroppen och kärlen ta ju så onödigt mycke "stryk" om man tex går för länge med för högt socker. Både min älskade far gjord de missstage å även Mickes mor, Britta. SÅ JA BESTÄMD MIG FÖR ATT TA TAG I SAKEN, MEN SÅ ARG MICKE BLEV, I BÖRJAN!!! Jag lura han nämligen upp till sjukan, han ha sjukhus skräck.

He börja vä ett sår som int villa läka på flera veckor, men han berätta he först förra helgen, jag orolig ringde 24-7, nåt är he ju som int stäm "men ja skull int lägg me i hans liv utan sköta om mig själv" Han skull minsann till sjukan när han "fick tid" skitsnack!! Men he gå ju int släpa elände dit, så jag gjorde en "kupp" KONTAKTA VÅRDCENTRALEN SOM RINGDE UPP HAN, JUST NÄR HAN HADD SMUTTA PÅ EN "FREDAGS ÖL" TILL MATEN!!! Han blev förvånad å gav mig "onda blicken" Men lyssna snällt och sa "kan ju int kör nu" Men sån tur att han ha en snäll fru som erbjöd sig att köra direkt, han hann int ens äta. Men nå småla han då vi körd ner "he var ju bara ett sår, förstör en hel fredags kväll" Nåja, väl framme så fick jag stränga order att vänt i bilen "för han kund i alla all prata för sig själv" Men he tog en jävla tid, tills han skamset ringd å "bad mig" komma upp, för han skull läggas in på stört, testa allt men läkaren var tjurigare. Han prata klar språk, he var att välja "liv eller död???? Han hadd nämligen ett blodsocker på ca 30, exakt 29 å första övertrycke som togs låg på 190 & de höga sockret gjord att såret int läkte, bla,,,,

Steg 1, få ner blodsockret snabbt, dropp å stick i fingret varannan timme, hela natten å väcka han så man kunt konstatera att han var "kontaktbar å int i koma" Jag grät floder, bara av att titta på han, HAN SA JA SKULL SLUT SKRÅL!!! Annars så skull dom ju tro att he var jag som skull läggis in. Men han var helvetes blank i ögonen själv, så ja sa "men du gråt ju" Han sa "men he är ju för att ja se att du är ledsen, ska du fortsätt så få du gå ut i korridorn" De är kärlek för mig!!! Jag följd ner till avd å somna på hans högra arm, VILLE INT HEM:( Onga var i Julträsk med min kusin Stina som är på besök från skellefterå, så dom hadd he int dåligt. Men ja tro ja var mest i vägen åå for hem efter midnatt.

Men fick höra ett flertal gånger av personal att "han skull va glad att han hadd en fru som regerat, för de var så pass allvarligt" Men dom orden å blöta kinder somna jag in i min alldeles för stora säng/ Fru Tallmo

 

KAN INT SITT HÄR Å HA GUBBEN INLAGD 1,4 MIL BORT

Ta int nån förgiven, för morgon dagen vet vi inget om. Men ibland så behöv man en riktig "käftsmäll" för att fatta att he är FAKTA!!! Sitt å längta tillls gubben fått i se nå mat så ja kan fara i mysa å bara krama på han. Ha de sista åren fått känna å krama på dom som vare "kall redan" å bara önska på lite, lite värme, lite, lite blod skull cirkulera i ådrorna. Men som jag skrev i mitt tidigare inlägg, om mig själv, så säger ju kroppen till när huvude är för dumt å int fatta nå. Micke har sagt att han skkull till Dr Roger Karlsson"när fräs säsongen är slut" samt att han hadd "int tid me 4 veckors semester i Thailand, ha ju plogningen" MEN NU RÅKA HAN HA EN SKATA TILL FRU SOM FICK NOG!!!!

Nu ner å lägga mig på hans vänstra arm& mysa film/ Fru Tallmo

 

RESAN TILL LAISDALEN SOM FICK MIG ATT INSE ATT "VÄGGEN" VAR NÄRA

Anders Jonasson

Jag hadd planere å ha semester i ljuva December, som vanligt, men he bidde Oktober iställe. Ha bara haft 2 semester dar i år å dom var i samband med Stig Holmgrens minnes stund. Men nu är he ju så finurligt att våran kropp sänder ut singnaler lite hur som haver, när något int är som he ska. Sen är he ju upp till denn trånga hjänan att fatta å göra nåt åt saken. Men är man en "typ A- människa" så är he lättare sagt å gort. Men ja ha blive klokare me åren, när he gäll att begrip se på dessa förbannade "signaler" å "faktiskt" göra nåt åt de. I år så ha ja vare lite extra trög å ångat på som aldrig för med, heltids jobb, tandläkaren, Cambridge, stor röjning, ensam hemma me 2 barn å 2 jakt vovvar, vardags motion, skjutsa Evve  på jobbet i sommmar i (epan ur funktion) samband med mina raster,jobb, osv,, Sen så ha he vare föräändringar i mickes arbets situation, som är nu anställd av Svevia iställe för Skanska. Helt nya förutsättningar å mycke jobb för TallmOn The Way, men som sagt vi är på väg.

Helt jävla sanslöst!!!! Jag passera korsningen i Heden där ja skull svänga höger in efter grusvägen å sen fortsätta till Gransele/dalen. De här var just innan min "akuta" semester, hade jobbat as mycke å haft mycke runtom kring mig. Men  nu var tandläkaren avklarad så ja slappna nog av lite extra den här Lördagen, som var den enda dan ja haft ledigt på länge. Jag tog telefon m mig å skull överaska mor som fylld år på Söndan, å även pussa på "gammel mormor" & mosters pärla, Elvira. Körd som i min egna lilla värld, nostalgitripp med många minnen. MEN NÄR JAG SÅG BRON/VIADUKTEN STRAX INNAN SORSELET INSÅG JAG ATT HUVUDE INT VA ME FÖR 5 ÖRE. Stanna, snodde och tog en bild, för att verkligen bevisa hur jävla borta jag var & för att själv "få ihop de" Nåja, försökt koncentrer me nalta mer å verkligen "vara där" å nu svängd jag av rätt=)

Ja körd enormt sakta å bara njöt av alla minnen å tystheten, stängd tom av mobilen. Jag kund ju ha vare klyftig att meddela familjen att jag skull fara??? Men dom sov så gott & detta var inge som helst planerat, kolla int ens tankmätarn på bilen. Vilket ja insåg när jag var frame, lyste för tom tank. Hadd int alls brottom, skull ju likka "överraska" Men väl framme så fråge mor "vars i helvete ja vare?" Jag kika förvånat på hon, men hur visst du att jag skull komma????Typ:/ MEN MARIA, DU RINGD JU Å SA HE INNAN DU STARTA HEMIFRÅN!!! Hade jag int den endaste aningen om, satt mig å stirra på väggen en stund, men slutligen så "kom jag tillbax" å surra som aldrig förr. Men strömen tar fort slut.

 

Tänk så mycke minnen de kan finnas påen liten enkel grusväg??? Alla har vi våra "milstolpar" å kännemärken efter dom vägar vi kör, tex till Dalen. Jag hadd int brått de minsta, stanna å tog bilder å verkligen plåga mig med alla minnen, men på ett skönt sätt. Till Nyby kom varubussen som jag följd farmor & farfar många gånger till, bara nån mil från Gransele, har bilden i huvudet, sååå man saknar dom gamla:( Men har komme så pass långt i bearbetningar att man kan titta tillbaka å minnas de roliga å faktiskt vara tacksam för den tid man fick med dom.

Nu vet man att målet är nära, framme i Gargaure. Många minnen av vänner till pappa å mig själv för den delen. He är me ett sorgset hjärta man ser att "gammel huse" föräldra hemmet, brunne ner:( Bara grunden kvar, men minnen finns he gott om.

Min älskade å saknade farfar, Gustav Jonason är från Mullbacken, de var farmor som var från Gransele. Själv så känn ja till så lite om byn å hur släktbanden gå på hans sida. Däremot så har vi vänner som ha stuga där, Jens & Anna Jakobsson. Hennes pappa är därifrån.

Nu är man nära, börjar skymta Hilding Burmans residens/gård, man får nästan fjärilar i magen för att man snart är framme=)

När ja var liten så hadd Hilding även en egen såg vid garaget på den övre bilden. Men den såldes till Sjöträsk å ägs av vår vän Fredrik Åhman, världen är bra liten ibland. Men lite tomt känns he när man ta en titt upp mot "Hildings" som ha vare en äkta bond gård. Farfar hämte en fil bunke direkt från kon, klupig, men han saska å kalla de för "delikatess" DELADE MENINGAR OM DEN SAKEN!!! Själv så höll jag mig till farmors bulla, mjuk kakor & färsk sik till frukost varje morgon.

Jag var, som ni säkert märk, riktigt nostalgisk å behövde nog den här trippen. Jag ha nämligen svårt att vara där, trots att jag har egen stuga. Jag vet att he aldrig kan bli som förr, men Gransele för jag är Faster Gerda, Farmor, Farfar & sist men int minst PAPPA:( Men jag passa på att köra ner till älven, innan jag var framme, ville bara titttta tilll Algots stuga, minnen, minnen, minnen & åter minnen. Men på ett skönt sätt. Han stod väldigt nära vår familj å levd nästan till sina 100 bast, riktig "krut gubbe"

Tänk om min stuga stod så här fint till, men man får va nöjd över att alls ha nån stuga:) Sen när jag körd upp igen så svängd jag även in där Valter & Elise bodd, föräldrar till Hilding & Otto Burman. Där blev jag väldigt rörd å minnena flöda & nu är baa allt sååå tomt:( Sen så fick ag ju se min farfars pärla, volvon som Otto köpt. Men he är så ofattbart att allt blir öde. Här har man vare på ång loppisar, sålt hjortron med farmor & farfar & naturligtvis så var dom med att ha "jul hos sig" Ritigt mysiga jular. När dom sluta me de så dog min julkänsla. Valter satt där å drog till me en massa skrock historier å man satt me stoooora ögon. Jag var rent ut å gick i blöt gräse för att "känna extra mycke"Jag funkar lite så att "de jag int se eller tänk på ha int hänt" Snacka höjden av förnekelse!!

Snart framme, men först passera jag "Alf & Elsey" Där har man fira mysiga julaftnar och hälsa på Farmors bror Sverker Burman & hämta den Grön/blå post-väskan varje vardag (minns man den så är he faan penisions varning;) Alf är åxå  en bror till faror. Sverker bodde på nedre våningen å Alf & Elsey på övervåningen, såååå charmigt.

På bilden åvanför, hade jag en enormt god vän, Ingela, som jag umgicks me väldigt mycke, två år äldre än mig. Mellan deras hus och farmor och faarfars så var de bara en jätte äng emellan. När man kom till den här lyktstolpen då var man FRAMME, skymtar huset;)

Min lilla plutt stuga, fuse skull ha vare måle;) Jag hann köpa stugan av Faster Gerda innan pappa & farfar gick bort, känns kul för att dom var så positiv till de.Men innan jag gick in å pussa på världens sötaste unge Elvira Jonasson å krama mamma & gammel mormor så drog jag till bäcken som bara är just bakom stugan. Fick ett "sommar fuse" av pappa som förråd, måst nog repas ser jag;) Men he är int så illa so he se ut, fram delen är skrot en timmringen är hyfsad, men behöver renoveras & taket talar sitt tydliga språk=)

 

Erik ha vare å hjälpt mamma å fixa en fin grill plats så nära bäcken som möjligt. He är så mysigt att höra bäcken brusa i bak grunden, he är livs kvalitee på hög nivå. Tänk va en liten eld å lite vatten kan göra. Nu planerarvi för en mysig höst/vinter med tapetsering, innertak & nya golv i "min stuga" Men tänk om Micke hadd lite mer ledigt, tiden räck ju int till:/

Som sagt var så var he ju int så underligt att mamma fråge varför he tog så lång tid, jag var som "tvungen" att göra den här resan, tror jag. Var som i in egen värld och med ett varmt hjärta så tåga jag in å fick me nå kaffe=) Elvira var med "mormor & mormor" Dom åt, sjöng å hade allmänt uppträdande. Däreot så hade jag en nalle me mig till lilla, men mammas vovve Zacce, tog den i beslag, men dom turades om lite. Men som sagt, de  var den här resan som fick mig att inse att ledigheten var ett måste, orken var slut, kändes som å spring in i en sten mur, pang "lappgubbens tvärstopp"

Hade 3 liter kvar i tanken när jag var hemma/FruTallmo