ETT AV DE SVÅRASTE BESLUTEN I MITT LIV

Jag har tagit ett av de svåraste besluten i mitt mitt liv & de är me mycke övervägande, sorg och smärta. I går så hade jag svärfar at ta bort våran älskade hund/vän Spader :( Sånna här tillfällen är de jobbigt att vara "Fräsänka" och ta egna beslut samt genomföra dom. Visst har jag & Micke pratat om saken, men de är jag som står händelsernas centrum. Lättare för han att förtränga känslan och sorgen än för mig som satte trälgen runt halsen på Spader, gav han en sista korvskiva och överlämnade kopplet till Svärfar. Jag har aldrig förr känt mig så grym, men beslutet var fattat så de var bara att bita ihop.

Hjärter & Spader var syskon från samma kull, köpte båda. Hjärter skull bli Mickes älg hund och Spader våran sällskaps hund, en enorm storleks skilnad på dom. Då hade vi en annan stövare, Buster, som tyvärr inte lever idag. He gick jätte bra till en början men efter ett tag börja dom villa smita så fort dom fick chansen. Dom öppnade dörrar själva, hoppade ut gm fönstret, klättrade över hundgården, grävde sig ut ur hundgården osv,,, De var Spader som tog alla tillfällen i akt och fick me sig den hund som fanns i närheten. De var han som var geniet, enormt klok å fin men mer lite "vild i själen" en riktig ögon tjänare;) Han var minst men bossade över samtliga vovvar, även våran nya stövare Idde.

Vi har haft många diskussioner gm åren angårnde någon hunds "vara eller icke vara" Där har jag och Micke tyckt helt tvärtom våra barn, Spader var deras absoluta favorit. Jobbigt läge men de är trots allt jag som ansvarstagande förälder som har sista ordet. Kan tyckas orättvist, grymt men sant & visst är de många övervägningar innan man tar bort en frisk hund. Men i slutet så "markerade" han även åt Mikael och ville bossa över oss med, INTE OKEJ. Sen så finns de ju en anledning varför lagen säger att de är strängeligen förbjudet att ha hundar lösa den här årstiden. Så när jag vaknade en natt å Idde hoppa på dörren och ville in, han drog inte me dom andra hundarna som grävt sig ut, så bestämde jag mig "NU ÄR DE FÄRDIGT när dom kommer hem då blir de hund himlen för Spader" Han smiter nämligen aldrig själv utan gräver tillräckligt stort hål så alla hundar tar sig ut & då följer dom andra efter, förutom Idde som snodde om hem igen.

He hadd vare enklare att genomföra beslutet samma dag som dom drog för då var jag så helvetes arg och de var då jag fråga svärfar om hjälp när dom skull komma tillbax.  Men dom behaga komma samma natt, jag jobba å flickorna var ensam hemma och vansinnigt arg, ledsen och maktlöst besviken på mig.  Men för mig så var beslutet fattat, vi måste kunna ta hand om dom hundar vi har, vilket vi uppenbarligen misslyckats med. Så jag kontakta svärfar efter en lång, sista promenad i skogen med Spader och många tårar blev de ju:(

Evelina och Margareta är väldigt arg och besviken på sin mamma nu. Evelina stängde in sig på rummet och skull aldrig förlåta "jag och pappa" för de vi gjort. Hon har all rätt att känna så och gråta å utrycka sina känslor. Jag vet att hon inte "hatar" mig/oss utan de beslut som jag tog. Flickorna var uppe å vägra komma ner, men efter ett tag så skrek mamma hjärtat efter att få krama om sina två älsklingar så jag gick upp å förklara för dom att "jag förstod dom" många tårar kramar blev de ju. Sen ängnade vi kvällen tillsammans i mysiga soffan å såg Big brother. Vi satt i samma hörn allihop, fan va jag älskar mina barn. Dom är inte bara mina döttrar utan mina vänner åxå.

Evellina hade Spader hos sig hela sista natten, vilket var viktigt för henne. Själv så är jag för blödig för de och titta han så lite som möljigt i ögonen. Men just innan Odal kom å hämta han tog jag ett sista förväl ute i skogen i flera timmar. Sista bilderna här är på Spader tagna av Evelina "natten innan"

My side of the story, R.I.P Spader/ Fru Tallmo