LITE AV MINA KÄNSLOR & TANKAR I NU LÄGET

Det finns stunder i livet då oberoende på hur starka vi är, hur mycket anseende vi har hur framgångsrika vi än är eller hur svaga vi än känner oss, som livet är en kamp av överlevnad.

En tid då vi får använda allt vårt mod till att bara leva och andas!!!!!

Ibland rasar livet i en vansinnig takt och de människor vi möter är även de inne i en galen tid av sitt l

kan göra att ord blir sagda som inte borde bli sagda, eller ord är levererade utan hjärta eller eftertanke.

Att ta emot ett sådant meddelande kan vara oerhört svårt för många.

De som har fått negativa besked av läkare, försäkringskassan eller andra myndigheter eller stora företagsjättar, kan behöva mobilisera all sin kraft och mod, att bara stanna kvar i det som sker.

Det kan kännas som om hela livet rasar, som om det aldrig kommer att gå att reparera igen, som om allt hopp och glädje rinner ut.

MEN.......

 

Vi prövas aldrig hårdare än vad vi klarar av.

Men vi måste inse att det ibland är dags att be om hjälp vilket i sig också kan vara något som kräver stort mod.

Ibland måste vi acceptera att vi bara ska sätta oss ner och inte jaga, för att försöka få ihop sig själva.Det finns stunder i livet då oberoende på hur starka vi är, hur mycket anseende vi har hur framgångsrika vi än är eller hur svaga vi än känner oss, som livet är en kamp av överlevnad.

 

En tid då vi får använda allt vårt mod till att bara leva och andas.

Då möten kan kännas som ett hot mot vår integritet och vår person.

Ibland rasar livet i en vansinnig takt och de människor vi möter är även de inne i en galen tid av sitt liv.

Detta kan göra att ord blir sagda som inte borde bli sagda, eller ord är levererade utan hjärta eller eftertanke.

 

Att ta emot ett sådant meddelande kan vara oerhört svårt för många.

De som har fått negativa besked av läkare, försäkringskassan eller andra myndigheter, kan behöva mobilisera all sin kraft och mod, att bara stanna kvar i det som sker.

Det kan kännas som om hela livet rasar, som om det aldrig kommer att gå att reparera igen, som om allt hopp och glädje rinner ut.

Men…

Vi prövas aldrig hårdare än vad vi klarar av.

Dock måste vi inse att det ibland är dags att be om hjälp vilket i sig också kan vara något som kräver stort mod.

Ibland måste vi acceptera att vi bara ska sätta oss ner och inte jaga, för att försöka få ihop sig själva.

Det är då vi behöver ”tanka”.

Olika människor tankar på olika sätt.

Vissa umgås med sina vänner, andra isolerar sig, vissa går i skogen, sätter sig vid havet/sjön etc.

Huvudsaken är att vi gör något vi mår bra av och att vi hämtar tillbaka våra tankar och vår kraft.

Först när vi gör det och med lite assistans av någon runt om oss, kan vi hitta lösningarna och se att det katastrofala, faktiskt kommer att lösa sig.

Det är då vi behöver ”tanka”.

Olika människor tankar på olika sätt.

Vissa umgås med sina vänner, andra isolerar sig, vissa går i skogen, sätter sig vid havet/sjön etc.

Huvudsaken är att vi gör något vi mår bra av och att vi hämtar tillbaka våra tankar och vår kraft.

Först när vi gör det och med lite assistans av någon runt om oss, kan vi hitta lösningarna och se att det katastrofala, faktiskt kommer att lösa sig.

Orkar inte vara så specifik. Alla ni som hört av er och "faktiskt" brytt er finns i mitt hjärta. Jag vet vilka ni är men orkar int så mycke för närvarande, KRAM/ MARIA JONASSON LUNDMARK