VÄNSKAP, OLIKHETER, SANNING, KÄNSLOR, BITTERHET ÄR BARA NÅGRA AV DOM BEGREPP SOM FINNS I DETTA INLÄGG

Ha gått igenom e he del dom sista åren, men dom sista veckorna på 2012 ha vare dom största prövningarna, har lärt mig ATT morgondagen vet vi inget om. Jag tag en dag i taget & INGET tas förgivet. Mycke har analyserats här i sängen i Tallmo dom sista veckorna. Mycke kring "gamla vänner & nya" För he är ju så här i livet att vänner "kommer & går" Jag är nog mesigare och ödmjukare än ni kan tro, jag är inte samma som jag var igår, vilket är extra viktigt att tänk på, ju längre man sågs. Till er som int träffa mig på läng så vill jag bara säg, är int den jag var för 10 år sen & lever i tron att morgondagen är en "ny dag" Jag saknar så många vänner från de förflutna, en del har jag "hittat tillbaka till" och nya har uppstått. Jag är så fruktansvärt naiv å tror att när man träffar en gamal vän så "fortsätt man där man sluta" i min värld är he så. Känns som jag ser å tänker på "den människa som jag en gång kände" Men ha åxå fått många "käftsmällar" och insett att dom har sina minnen, tankar och väreringar. Tittar på bilder och saknar VISSA JÄVLIGT MYCKE, bli rent varm i hjärtat när jag ser bilder på "dessa" på bla facebook & i mitt "egna arkiv" Kommer att "sträcka ut en hand" till vissa,  ska dock försöka att sätt på pansardräkten, för är lätt sårbar, men måst även respektera vad andra känner, minns & vill. Men en liten chans tyck jag man ska ge varann, trots att man har "egen bild" från tex mig. Våga "lära känna mig" För de är få som gör de "på riktigt" Har haft en allt för kraftig "fasad" jämfört me mitt inre.

 

Att våga sträcka ut "den där . Vissa var viktiga där och då, vi behövde kanske varandra i de skedet.  Så om jag säger "vänner kommer och går" SÅ MENAR JAG DE. Men dom man umgåtts med för nåthanden" KAN UPPLEVAS SOM lite läskigt, men du kan int få annat än "ett nej" tydligt eller er diffust. Vissa av dina vänner kanske bara var ämnade "just  där & då" lägg int så stor värdering i ALLT, livet har sina faser. Men dessa skall ICKE  UNDERSKATTAS ELLER UTESLUTAS. Kan va en av dom "som aldrig försvann" Men he märk man först man "vågar ta steget" Har mina små pärlor i hjärtat, om dom så vill eller int. Dom får tycka va dom vill om mig, behöv int innebära att jag  känner lika ;) Men de är de jobbiga kommer, dvs "insikten om inte vara älskad av alla" vilket i sin tur är omöjligt. JUST FACE IT, AND MOVE ON!!!

 

 

Jag har själv varit en som "tage många vänner förgivet" MIN KÄNSLA IDAG, NÄR JAG TITAR TILLBAKA!!!!!! Dom skull lixom stå där i "vått & torrt" hur "jag än betedde mig & sa" Känn att he är vissa som jag varit "hård mot" bara genom att ha väldigt bestämda åsikter¨& talat först & tänkt sen. Lagt skulden där den int hörd hemma & sagt "vad ja tyck å tänk" Förr var de sist nämnda en självklarhet "mitt signum" Men idag är int "ärligast" att säga ALLT MAN TYCKER & TÄNKER. Utan de viktiga är SYFTET med de som poppar fram. Har övat riktigt mycke gm åren att "välja vem jag vill va" dvs mig själv. Allt behöv int sägas, kan bli fel ändå, men ÄRLIGHETEN LIGGER I "SYFTET" med vad du säger. Vad vill jag förmela???? OJ, va jag vill retas ibland & "skapa debatt" är ju en del av livet att kunna diskutera å ha olika åsikter, men sen åxå kunna lämna de & gå vidare. Vi kanske bara helt enkelt "tyck olika" Låt INGET ligga å gro, bli sååååå mycke jobbigare. Men överväger jag "sanningen" & jag har en känsla att de "smärtar & sårar" så kan jag lika väl håll trut. Men allt är relativt, ett "skvaller" kan va sant men innan man "vidarebefodrar" till nån annan eller den he gäll tänk noga igenom vad syftet är, kanske int allt behövet vara sagt??????

 

 

Döm mig inte, jag dömmer inte du/dig, ge mig en chans & jag ger dig din. Tror inte du blir besviken ;) Men va fan, gå e int så har man då ialla fall "testat" Man blir ödmjukare med åren , JAG LOVAR, HAR SNART 40 ÅRS ERFARENDET, DISSA INTE DE =) Sen så har jag bleve rätt bestämd dvs, om nån sårar/sviker mig på "äldre dar" så kan he sitta rätt hårt långt in i hjärtat(ha jag upptäckt) Den sidan ogilllas, men finns där. Men då ska man sagt/gjort nåt som satt sig hårt :( Å för att "hela en sån relation" är he menings löst och komma till mig "som om inget hänt" och tro att ja glömt, för he ha ja INT. Kan dock bete mig som vuxen och inse att vissa ligger "på ytan och skvalpar" å vissa kan åka "tur & retur långt in i själen. Men "dom där "ytliga" behöv int betyda mindre för mig PÅ NÅGOT VIS. Alla har sin plats, på olika sätt  i själ & hjärta. Vill man va ytlig, ta en kopp kaffe umgås som vuxet folk så funka även he, men då väljer man den "lätta vägen" dvs smita undan de som en gång drev oss åt varsitt håll. Men jag är int den som är den, som sagt, kan leva me de åxå. BARA SÅ NI VET VAR JAG STÅR!!!

 

 

 Har längre till stubinin än tidigare. Är lik min far på många sätt, men jag försök öva bort dom sidor (som jagMen visst finns mitt "finska temperament" ÄR JU INT "Jonassons dotter för ro skull"  Men de är  anser) var mindre angenäma. Jag saknar min far så otroligt mycke, samvetet sliter, en gång på graven på 7 år. Hmm,,,,, sitt hänna i Tallmo & inser att han inte är död, dvs BEARBETNING NOLL. Att "förtränga" går rätt läng kan gå ett helt liv, INTE BRA. Efersom han ALLTID jobba borta så känns he som att han bara passera utan att svänga in, men den "feg väägen" kan int goa mor ta. Han var inte bara in far utan även min vän. PAPPA DU ÄR EN AV DOM SOM LA GRUNDEN TILL ATT JAG ÖVERHUVUD TAGET FINNS TILL  & ÄR DEN JAG ÄR. Den andra är min mor, snällaste människan på jorden.

Oj, va mycke tankat å känslor he blev på en å samma gång!!! Men ni "som följer mig" ha nog räknat ut att jag bearbeter mycke i bild, text och musik. Alla sätt är bra, utom dom dåliga. Väljer att avsluta med ett budskap som jag själv vill mötas av och som jag själv vill va "Rom byggdes int på en dag" Ni som inte gillar mig, får lungt fortsätta me de, så fortsätt jag me mitt.

My side of the story/ Fru Tallmo