Fick första grå håre när jag var 20 år, som min älskade mamma. Far min var flintskallig så läng jag minns. Morfar var helgrå, så jag skull tro att jag har "mors arve" å skyll på. Men ja älsk hon ändå, iiiint är jaaag bitter ;) Hellre lite grått än flintskallig =) Men ja minns så väl när jag sa till mamma att "he var dags å färg åt de ljusa pga att de gråa tog överhand" Hon var åxå mörk en gång i tin. Nu sitt jag i samma sits själv å tyck he är "mindre roligt" Men jag har å andra sidan aldrig prova annat än svart, ha ju int ens gått göra en liten färg snutt av nå anne. Man får tänk så i all bedrövelse att "nu finns he miljoner möjligheter" Har varit på Gossip, hos Evelina , hon är suuuuuuuper bäst. Men nog är he ovant å kik se i spegeln, en jävla kontrast, men vafan, he är ju bara "hår" :P
Ps!!! ha gjort ett försök tidigare, typ just börja få till en rätt hyfsad "blondfärg " Å sen är jag så förbannat dum att titta på gamla bilder å testa mitt smink och kläder. Känslan var att "hela jag försvann" i mitt ljusa hår. Men he är kanske int är så underligt om man sett ut som en "korp" i hela sitt liv. Nu lite vår sol/solarium på dehär så ska jag nog se rätt hyfsad ut ;)
Just Another day /Fru Tallmo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar