He barra känns så många gånger, men frågan kvarsstår, varför bli he så eller rättare sagt VARFÖR känn jag så??? Jag har allti "vare den jag är" och sen ha människor fått "ta de" Men man bli ju äldre och,förhoppningsvis, klokare me åren & sakta men säkert inser man att "jag är int nån annan än den jag gör mig till" Jag väljer själv om jag vill bete mig som et svin i vissa situationer, eller inte. Jag är en människa som vill diskutera, va tvärs över, men som ändå i slutändan vill att alla ska tycka om mig. Men stick man ut näbben så få man va beredd att få ett nyp då & då. Men när he gäll "ris & ros" så behöv man miljoner "ros" för att överväga ett "ris" Jag är helt övertygad om att största delen är min självkänsla, självförtroendet är he inge fel på;) Jag är lite som papppa, clown i mina kläder, om själen är lite orolig. Men som sagt, hur ska andra veta de??? Vi är ju inga tankeläsare precis. Älska mig mest då jag förtjänar de minst för då bevöv jag he bäst. Att allti säg va man "tyck & tänk" är int ärlighet för mig utan de är syftet som är de viktiga. Om jag sårar och gör nån illa så kan ja likka gärna håll käft, otroligt svårt, men de går=)ÄVEN FÖR MIG. Men he ju int allti man är medveten om ATT man sårar nån eller, som i mitt fall, hinn FATTA ATT man sårar nån. Jag är blödigare än man tror och dömmer aldrig katten efter håren önskar att man gjorde desamma vad gäller mig. Ett stort problem är att folk tror att man int förändras nå här i live, Men tänk se fel dom kan ha. Våga ge människor en annan chans, finns int nå som gör så gott för själen som en god tanke eller handling. Jag håller på att nöta ut boken "Att lära sig kommunicera med känslomässig intilligens" KOM I HÅG ATT DIN VÄRSTA FIENDE ÄR INT SAMMA PERSON FRÅN EN DAG TILL DEN ANDRA, Miss Understood
Miss Understood/Fru Tallmo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar