Jag & Micke drog till Arjeplog och hälsa på goa mor, som bjöd på middag, hann även träffa syster Ida som titta in på Yxvägen, efter en hel dag i Slagnäs på lärar jobb. Garanter att far min formligen "lyser av stolthet" där uppe, för han stöttade henne VERKLIGEN i de sista för att bli just LÄRARE. Kan int annat än säg att man är gode stolt själv. Men han är nog stolt över oss alla på ett eller annat sätt, mamma som styr upp allt, VILKEN PÄRLA. Men he är int ofta jag färdas denna 45 minuters "korta väg" från Tallmo, ska bli ändring på he nu, bara man piggen till. Funder starkt om jag ska "smita dit" när he böre rivas hänna i köke så mamma få pyssel om äldst dotra, mamma är ALLTID mamma oavsett ålder ;) Men direkt vi kom till Plassen så blev he nån "nostalgi ragg" för att konstater att he int finns nån ragg längre. Men vackrare Place än Arjeplog är he få förunnat att komma ifrån, bara dit för sällan, men nu ska he ju bli ändring på he=) Dit å vila upp mig, sååååååå skönt.
Arjeplogs kyrka är så vacker, kan aldrig bli för mycke bilder, som min vän Kurt-Hilding sa när han var bjöde på vårat bröllopp "är du så förbannat dum att du gift de i Arvidsjaur så kom jag icke" Men lyckönskningarna var DENSAMMA;) Efter lite fotografering i City så blev he en tyngre bit att genomföra, nämligen hälsa på pappa, farmor & farfar, andra gången på 6 år (har skrivit sju år tidigare, vilket var fel) Jag och mina syskon ha faktiskt haft "turen" att ha kvar "dom närmaste" rätt länge, sen så rassla he bara till som ett pärlband & INGET BLIR SIG LIKT :( Nu är he bara gilla läget och inse att he är vi som ska föra släkten vidare, dvs upp till oss ALLA att de blir i en så positiv anda som möjligt. Man kan int "älska alla" Däremot så kan man kräva att vuxet folk beter sig i slutet sällskap och inse att de räcker så. Men de optimala vore ju att även en vänskap ska växa fram. Men steg ett, respektera & acceptera att vi är och förblir olika och JAG KOMMER ALLTID ATT ÄLSKA MINA SYSTRAR. Var och en på olika sätt, olika relationer för att vi är olika. Konstatera snabbt där på kyrkogården att syster Ida ha "pappa bara tvärs över vägen" Fick en märklig känsla men kändes tryggt.
Sen så tro ja he finns en mening vä allt, eller de mesta. Brano precis, stod Anders Jonasson vä föttren på marken
där han nu ligg och konstatera efter att ha gravsatt sin mor och far rätt nyligt att "hänna vill ja ligg, fin utsikt över vattne å kyrkan" Den sjuka humorn som han hade så sa han även att he skull ju bli en "sjö tomt" Han älskade att sitta vid vattnet å fundera, köra båt på vattnet, He var nog(min känsla) då han kände sig som "friast" I en båt i en sjö, helst Stockholms skärgård eller Laisdalen, sen den vida fjällvärlden.
DÅ KUND HAN VA SIG SJÄLV FÖR EN STUND. Väldigt få kände min far på djupet, jag gjorde he och är enormt glad för de. När han var som sjukast så blev han "en clown i sina kläder" Den låten med Totta Näslund ha han lyssnat å gråtit till många gånger efter nån "sentimental whiskey" när han tänkte på sig själv!!!! DEN LÅTEN ÄR SÅÅÅÅ "PAPPA" Ni som "trodd att ni känd han" LYSSNA PÅ DEN!!! Kommer att läggas ut på bloggen. VI SOM KÄND HAN SÅG, MÅNGA SVEK, TVI VA JAG ÄR BITTER PÅ MÅNGA AV HANS "SK VÄNNER" Gemensamma vänner som aldrig vare till mamma int ens kunna lyft på telefonlurn. Men hon sa nå så sant idag efter middagen "önska ingen de jag gått igenom, men kan bara konstatera att dom flesta kommer att bli lämnad ensam kvar, när en andra hälft faller bort. Bitte & Stefan dog båda i Tsunamin, men hur stor är sannorlikheten att man lämnar samtidigt?????"
JAG, Maria, Sundqvist, Jonasson, LUNDMARK säg som min farmor Lilly bruk säg "he finns bara en rättvisa här i världen å he är att vi alla ska dö" INGEN KOMMER UNDAN!!
Våran älskade & saknade Farmor, Lilly & Farfar, Gustav Jonasson ligg nära sin enda son, sanslöst. Min Farfar levd nästan dubbelt så läng som far min, ödets ironi. Har Mormor Dagmar kvar, en riktig krut gumma, som jag fick en akut känsla att besöka. Vill fara till morfar Tores grav, he få bli nån dag framöver, när man känn se i form. Jobbigt att int få kör bil. Men en sak i taget. "Här kommer bara alla känslorna på en å samma gång" känns he som.
Pappa, saknar dig som fan, alla dumheter, bus & elände, skratt, gemenskap, kärlek, omtanke om de dina, vi hadde våra turneer du och jag. Mamma säger att hon var allt anne än imponerad många gånger, men jag följde dig ändå. Skidlyft me Polarisen på Silvervägen så he bara gnistra eld bakkiosv,, Du har aldrig varit orättvismed oss barn, vi ha bara befunnit oss i olika skeden i livet under vår uppväxten. Ålders skillnaden blev stor, 10 år till min första lilla syster Ida & 15 mellan jag & Anna, hur f-n tänkte ni???? ;)
Jag har mången gång haft dåligt samvete för att jag fick den "bästa tiden med dig" då du var ung och frisk. Du vet hur he "gick för mig" Jobb, stora barn, som kommer ihåg dig. Du hann just va me på vårt bröllopp och uppleva min familj fulländad, jobb, hus i skogen och hann ge ditt profitionella utlåtande, POSITIVT, när jag köpt pumpstationen i City, när gubben var och jobba & int hadd en aning om mina planer. Tyvärr så hann du int se he färdigt, DOCK lindrigt jämfört me mina systrar som blev "snuvad på ALLT" Dom har byggt upp sitt liv, stabilt och bra, vet att du är där å håller ett vakande öga, för du är ALLAS VÅRAN SKYDDSÄNGEL <3
Lite bitterhet kan jag känna att mamma lämnades ensam med allt som ni höll å bygg upp, Hon har färdigställt ALLT som ni planere, både Gransele, Granmyrheden & på Yxvägen. Hon är en sån dunder dam, men även där så tar orken slut, jobbar å är i fjälls som ni allti vare. Hon ha int ändra nåt som ni gjort, men slitit hund, både fysiskt och psykiskT. HON ÄR DEN STÖRSTA FÖREBILDEN I MITT LIV!!!! Hon har haft många tomtenissar till hjälp, men de är hom som vari den "ledande styrpinnen" Men vi vet att DU, pappa, inte orka ta tag i nåt, du var lågmäld å kännde vart de "riktade" för dig. "Du lade grunden till att vi finns till" Dvs bla timmra å rita ditt eget hus, stock för stock. Vi hade första tomten på hela sista delen av Öberge, närmast A-TRÄ. Mamma ha renovera, behövligt, vet att du såg men inte orka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar