VÄNNER ÄR VIKTIKA, JU SÄMRE JAG BLI SÅ BLI TANKARNA ALLT DJUPARE

Jag har en naiv tanke om att olika människor betyder olika mycket i olika perioder i ens liv. Att vänskapen som man har mellan varandra på något sätt består fast visar sig i olika skepnader beroende på var man är i livet. En vän för mig, ställer upp när det behövs och ger förtroenden och INTE "BARA" TAR EMOT. Kan jag lita på mina vänner ????? undrar många, och det tror jag att man kan om man känner inom sig. Tror inte på vänskap där man speglar sin egen styrka ….. där man blir stark för att ens vänner är svaga.
 

Ser därav facebook som en enorm tillgång "man kan bygga broar" bla,,,,Å ha man helvetes lite för sig så kan man ju alltid reta upp sig på nån/nogåt som egentligen är helt obetydligt. Jag måst erkänn att jag har svårt att lita på "människanns välvilja" Kan dock lungt hänna i sjukhus sängen säga att "i den bästa av världar"

Det funkar att vara rådgivare åt personer som spårat ur till höger och vänster men då måste man inse att man är en klagomur och inte en bästa vän. Är man vänner så turas man om att spåra ur… och man turas om att vara stark. Ge och ta. Man kan bli lite nervös med folk som bara öser ur till synes eviga källor.. och ger och ger och ger till sina medmänniskor och utan krav på att få tillbaka. Sånt är inte vänskap. Faktum är att jag tror att man kan ha lite problem med sin personlighet om man alltid har behov av att vara den trygga axel som vännerna gråter ut mot. Den stora trösterskan bygger en självbild som inte är riktigt sann. Mina bästa vänner är av olika slag. Somliga har varit med i herrans många år och någon har kommit till på senare tid. Vännerna är många och de nära och kära vännerna… de speciella......

Har jag jobbigt i mitt liv ska jag kunna ringa dom klockan 4 en tisdagsnatt…. de skulle öppna sitt hem för mig närsomhelst om jag skulle behöva…. de är ärliga och det kan vara irriterande ibland… vi kan få totalt meningslösa skrattanfall… och vi kan gräla och gapa på varann för att kort efter sluta fred. Det är en speciell trygghet med de verkliga vännerna.

Man tar varann precis som det är.. inga sjåser.. ingen inbördes tävling oavsett vad…. ingen överdriven polityr men respekt för varandras olikheter och därmed ingen kamp …och total tillit. No matter what. Och som en av vännerna sade vi ett tillfälle att man kan fisa högt i varandras sällskap….

Ibland kan man tappa bort varann och inte ha kontakt med på ett par år men det spelar ingen roll.. så snart man strålar samman så knyter man an direkt och det känns som om det bara var en vecka sedan man träffades sist.

Vänskap är en gåva. Det låter kanske fjantigt – men det är faktiskt så. En helt underbar gåva som ska behandlas med största respekt. Hur har du det med dina vänner ? Själv så håll ja å räken in dom, både plus & minus

Mina tankar från sjukhus bädden i Arvidsjaur/ Fru Tallmo