Ursäktar här och nu alla mina vänner för mitt totala totala försvinnande. Men ni vet vilka ni är och finns i mitt hjärta, men he räck int, JAG VET!!! Man ta varann "förgivet" på tok för lätt. Men nu håll jag å "va på banan" igen och man börj tänk på anne, än sjukdom och elände. Jag är värsta egot, I KNOW, men icke avsiktligt. Vill bara att mina vänner, trots ett bortfall på ex antal år, ska ta vid där vi sluta. Jag ska göra ett gott försök att nå ut till dom jag saknar(behöv int vara här och nu) Man kan int få annat än "ett nej" men de gör faktiskt lite ont i mitt missbildade hjärta, när man får "kalla handen" Men de är en risk man får ta & sen bara tänka så att "vi hadde en bra tid, där och då, behövd varann. Nu ska jag promenera till Fru Sjöträsk, som he var läng sen jag var till =) Måst ju böre komma i form för arbete, LÄÄÄÄÄÄÄÄÄNGTAR!!!!!
I Love My Friends/Fru Tallmo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar